Tillåt mig tvivla

Jag skulle vilja påstå att tvivel är en del av livet, även för oss som tror. Ändå har jag märkt att många människor som växt upp i ett kyrkligt sammanhang inte har funnit plats för tvivlet, frågorna som inleds med: Hur kan Gud…?, Vad tror jag egentligen om…?, Stämmer det verkligen att….? Osv

När tvivlet och frågorna inte får rum kvävs tron. Då kan tron bli konstlad, som en mask som jag måste hålla upp för att passa in i det sammanhang där alla andra tycks tro och aldrig tvivla. Det kan fungera en tid, men om det spelet pågår för länge skapas sår. Jag blir bunden, instoppad i en mall som jag så småningom måste ta mig ur för att överleva rent själsligt.

När tvivlet och frågorna däremot har sin plats öppnas den raka och ärliga kommunikation som behövs för att bygga en långvarig relation, både med andra kristna och med Gud själv.

I Bibeln berättas om Tomas, en av Jesu lärjungar, som i ett första läge inte hade varit med och fått se Jesus efter hans uppståndelse från det döda. Tomas kunde inte tro att det var sant. Men han vågade säga det, han visade sitt tvivel för de andra. Jesus, som känner dig och mig, och som också kände Tomas visste om hans frågor och gav honom de svar han sökte. Jesus visade inte bort Tomas och han skällde inte ut honom.

Min egen tro har också växt genom svårigheter. Inte för att jag krampaktigt har hållit fast utan för att jag har tillåtit mig att pröva tron. Bär min tro trots problemen? Vad händer med min tro när jag inte orkar prestera? I de mörkaste perioder när frågorna hopat sig och allt sett hopplöst ut, då tog jag ett steg tillbaka, jag försökte inte hålla masken eller spela rollen som en ”fin troende kristen”. Jag tillät mig att undra, fråga och att bara vara. Men jag fann att Gud bar mig. Jag har fortfarande inte alla svaren, och jag undrar fortfarande över saker. Men genom tvivlen har jag funnit en tro som håller.

Tvivlet får inte bli vår identitet. Tvivlet i sig är inget vi bör sträva efter, söka oss till eller leva av. Men när frågorna kommer ska vi ställa dem ärligt, det för oss framåt i tron. Och här kan du och jag hjälpa varandra genom att ta emot varandras frågor!

Tomas har i efterhand ibland kallats Tomas Tvivlaren. Jag kan tycka att det låter negativt. Han stannade ju inte kvar i tvivlet. Tomas Den Ärlige – eller nåt liknande – hade varit ett bättre namn…

Rebecka Enström

#julfrid

Vi närmar oss adventstid och jultid. I butikerna har det varit jultider länge, av utbudet i skyltfönstren att döma. I många hem skrivs önskelistor och längtas det för fullt efter julgran, jultomte och julgodis. I andra hem blir klumpen i magen större och större. Skräcken inför julsprit, julstryk och julkonflikter byggs upp. En del ser fram emot julen med glädje och förväntan, andra orkar inte tänka på den.

I Pingstkyrkan Umeå pågår för fullt förberedelserna inför årets julspel: #julfrid. Sånger väljs ut , skådespelare övar och rekvisita plockas fram. Vi jobbar med glädje och förväntan på att få presentera julen både så som du känner igen att den kan vara, men också så som du kanske önskar att den vore. Hur du än känner inför julförberedelser och julfirande så som tradionen ser ut, så handlar julen till största del om något helt annat. Jesu födelse.

Jesu födelse? För flera tusen år sedan? Ja precis. Men det märkvärdiga är att det fortfarande har betydelse, i allra högsta grad!

Välkommen på föreställning! Söndag 17 dec kl. 11.00 och 14.00. Vi ses!

Rebecka Enström

Tråden på väg mot frälsning

Jag gillar berättelser om människors liv. Filmer baserade på verkliga händelser, biografier om olika levnadsöden och tidningsreportage som belyser någons vardagsliv. Jag fascineras.

Ett människoliv innehåller många olika delar, ljusa och mörka. Många val längs vägen och många vändningar och riktningar orsakade av omständigheter runt om. Det går aldrig att förutsäga hur ett liv kommer att se ut. Hur val och omständigheter kommer att påverka framtiden. Men i efterhand brukar många kunna se hur det ena ledde till det andra och på nåt sätt se en tråd löpa från tidig barndom till dagens datum. Men tråden löper aldrig rakt. Den går i krokar och ibland även i knutar.

Människor som funnit Jesus brukar också kunna berätta om vägen till beslutet att tro. Och den är inte heller förutsägbar. Olika till synes oviktiga händelser kan vara de mest avgörande händelserna när man blickar bakåt och ser hela tråden.

Vi kan inte förutsäga vägen fram till någons beslut att tro. Vi vet att Jesus har frälst oss av nåd och att var och en som vill ta emot den nåden är välkommen. Men vägen fram till beslutet är unik för varje människa. Det sista steget är bara en del av vägen. För tänk vilken betydelse de till synes oviktiga händelserna kan ha!

När du tar tid för ett barn i grannskapet, när du kramar om din kollega i sorg, när du bakar bröd åt en ensam, när du skjutsar barnens kompisar, när du stannar upp och lyssnar in en medmänniskas problem, när du skickar ett brev till din släkting, när du vågar dela din egen smärta, när du klipper grannens gräsmatta, när du ringer det där telefonsamtalet, när du arbetar ideellt med något praktiskt, när du möter en okänd på bussen med ett varmt leende – då är du kanske med och väver på tråden till den människans frälsning.

Du som känner Jesus, du har Honom med dig i din vardag och i det du gör där. Han använder dig i det till synes oviktiga.

Gud välsigne dig!

Rebecka Enström

Läsårslöfte

Jag brukar inte ge något nyårslöfte, det har liksom aldrig känts som min grej. Det brukar bli nytt år och ändå rullar allt på som vanligt, det känns inte så märkvärdigt egentligen.

Nu är det en ny termin, ett nytt läsår och ett nytt arbetsår. Sommar och semester sjunger på sista versen. Jag har precis avslutat en lång och skön ledighet. Sömn, sol, tid för relationer och tid för egna intressen har gjort sitt och jag kan konstatera att jag känner mig ganska återhämtad. Men jag vet av erfarenhet att vardagen kommer att tära på mig. Stress och press och krav och tusen saker att förhålla sig till.

Så, för att klara av allt detta brukar jag varje läsårsstart tänka många fina tankar om hur jag ska lägga upp livet för att hålla ihop lite bättre än föregående läsår.

Jag ska
– lägga mig i god tid varje kväll
– minska ner skärmtiden till att bara gälla helgerna
– istället för skärm ska jag läsa mycket mer
– jag ska inte förvänta mig egentid på vardagar utan istället ge barnen den tid de behöver
– jag ska röra på mig mer

Ungefär så.

Jag har arbetat i tre dagar nu. Jag håller mig till planen och jag håller ihop. Och jag har ambitionen att fortsätta hålla mig till planen. Ändå vet jag någonstans i bakhuvudet att det kommer blir svårt och att jag har misslyckats förut… Men jag vill och ska försöka, för jag tror att det är bra för mig. Men just för att jag vet hur det brukar gå vågar jag inte kalla det hela för ett löfte. För löften håller man. Punkt slut.

Men även om jag misslyckas, så finns det någon annan som alltid håller sig till planen, som gör det som är bra för mig – ja som till och med har avgett löften för min skull. Och som håller vad Han lovat.

Gud själv. Han har lovat att vara med oss alla dagar, att aldrig överge eller svika oss. Det löftet gäller inte bara för ett läsår, det gäller i evighet!

Rebecka Enström

Gud är på din sida

 

Jag har en tröja med texten ”Även om du inte tror på Gud så tror Gud på dig.” Det kanske låter konstigt?

Vare sig du är en människa som valt att tro på Gud eller inte så vill Gud  vara på din sida. Som människor får vi tro på Guds existens, men Han inte bara tror –  utan VET att Du finns. Varenda en av oss. Gud är inte exklusiv bara för några få. Gud är för alla. Och även om du skulle ha svårt för att finna den tron så ska du veta att Gud inte är emot dig, han är för dig. Lika nära dig som han är nära mig, lika mycket på din sida som på min sida. Allt du behöver göra är att säga ”JA” jag vill också tro.

JA, jag vill också tro. Det handlar om tron på Jesus Kristus, Guds son, som dog för varje människas synd och därmed gav oss vägen direkt till Gud.

Gud är på din sida. Inte längre bort än ett JA!

Mitt i verkligheten

I julklapp fick jag en bok: ” Andaktsboken för mammor år 2 – dagliga andakter till uppmuntran, tröst och styrka för verklighetens mamma.”

Redan när jag såg omslaget anade jag att det här var en bok för mig. Just orden ”…för verklighetens mamma” fastnade hos mig, och direkt när jag började läsa kände jag att min aning var rätt. Bibelorden och de korta reflektionerna ur livet, skrivna av mammor i olika åldrar, fångar just verkligheten och de ger mig uppmuntran, tröst och styrka.

Livet med jobb, barn och relationer kan vara fruktansvärt intensivt, krångligt och frustrerande. Bara i vardagen, utan att det egentligen har hänt nåt anmärkningsvärt. Svetten rinner, tårarna sprutar, ilskan kokar och orken lyser med sin frånvaro.

Mitt i den där verkligheten behöver vi ändå fortsätta streta framåt. Mer eller mindre i alla fall. Det vi då behöver är inte klämkäcka fraser och hurtiga leenden. Då behöver vi dela verkligheten med andra. Se och förstå att andra kämpat före mig, att andra fortfarande kämpar. Och dela den glädje, som också finns i det krångliga, de ljusa stunder som håller en uppe. De glädjekornen som kommer från andra människor i verkligheten, de kan jag leva länge på.

Gud själv har också levt mitt i verkligheten, som människan Jesus. Han vet vad det innebär. Och han vill dela livet med dig!

Rebecka Enström

Ditt uppdrag

Det finns en julsång som på ett särskilt sätt stannar kvar i mig varje år. Det är en julsång som både beskriver det vardagliga, enkla och stressiga med julen och samtidigt något oerhört stort och viktigt. Berättelsen om ängeln som besökte Maria och berättade för henne att hon skulle få bära och föda Jesus.

”Tänk om det varit jag som besökts utav ängeln, hade jag då självklart svarat ja? Tänk om det varit jag som fått frågan den natten, hade jag litat på det han sa? Och fått bära det barn vid mitt hjärta som kom för att rädda en mänsklighet. Hade jag offrat allt för nåt okänt? Jag hoppas det.”

Det är lätt för oss människor att tänka att Maria fick det största och viktigaste uppdraget av oss alla eftersom hon var den som födde människan Jesus till jorden. Vi som lever idag, vi kan se tillbaka på 2 000 år av den frälsning som Jesus sedan erbjöd oss. Vi kan se de goda följderna av Marias beslut att säga ja till det uppdrag hon fick. Men jag tror inte att hon själv där och då kunde ana ens i närheten av vad det skulle få betyda det hon gjorde.

Du och jag ska inte jämföra oss med Maria idag. Du och jag har fått egna uppdrag i den vardag som är vår. Vi kan inte överblicka några följder framåt, vi kan inte ana vad vårt ”ja” får betyda för människor i framtiden. Det som Gud har lagt på ditt hjärta är ditt uppdrag, hur litet du än själv tycker att det är. Inget är för litet! Du själv är det mest värdefulla och viktiga i Guds ögon och det du kan, gör och är – det är stort!

Rebecka Enström

(Julsången heter Ängel av plast. Text & musik: Elin Örebrand.)

Ett vanligt liv med Jesus

De flesta av oss människor lever vanliga liv. Vi har ett jobb eller är arbetslösa, vi pluggar eller är sjukskrivna eller föräldralediga. Vi är sjuka ibland. En del är sjuka besvärande mycket. Vi är ensamma eller omgivna av fler eller färre släktingar och vänner. Vi kämpar med våra relationer. Vi oroar oss. Vi begår misstag. Vi gör rejäla snedsteg. Vi längtar. Vi gråter, skrattar, skäms och irriterar oss. Vi känner ångest.  Vi är rädda. Vi är våghalsiga eller blyga. Vi stressar ibland och är lata ibland. Vi äter för mycket onyttigt och vi motionerar för lite. Eller är alldeles för noga. Vi kan verka barnsliga och lekfulla. Vi fascineras och vi intresserar oss. Vi faller och vi reser oss. Vi söker bekräftelse. Vi älskar.

Allt det här (och ännu mycket mer) ingår i konceptet att vara människa.

Som kristen är jag inte annorlunda. Jag är av samma sort, visserligen helt unik som just jag, men av samma grundsort. Vi är vanliga människor, inga helgon.

Som kristen har du däremot en dimension extra. Du har Jesus. Jesus förvandlar ditt liv för han förlåter dig och han gör det möjligt för dig att komma till Gud. Jesus ändrar inte på det mänskliga i dig, han vill vara med dig i all din mänsklighet och hjälpa dig.

Du behöver inte dölja nåt eller verka heligare än du är. Du är älskad – du som är människa!

Rebecka Enström

Nåd

Ibland känner jag mig gammal. I olika sammanhang tvingas jag liksom inse att jag inte längre är 20. Jag varken ser ut så eller uppför mig så eller tänker så. Det gör mig inget. Men jag märker av det.

Jag tillhör nämligen en generation kristna som fått lära mig sånger ur sångboken Segertoner. Sånger som nu anses omoderna. Men jag har lärt mig dem och många av de sångtexterna ploppar fram i huvudet både nu och då. Och de hjälper mig i vardagen.

Den senaste tiden har flera sånger om NÅD ringt i mitt huvud.

”Han ger mera NÅD när min börda blir större.”

”Hans kärlek är gränslös, Hans NÅD är oändlig”

”NÅD över allt förnuft. NÅD över alla gränser.”

Musikstilen kanske är gammal och språkformuleringen likaså. Men innebörden är modernare än nånsin. Sanningen om NÅDEN kommer för alltid att gälla just idag.

Att jag får vara Guds barn, att jag får vara frälst, det är NÅD. Inget jag kan jobba mig fram till, inget jag kan prestera. NÅD innebär att jag bara får finnas i Guds närhet, känna mig älskad, känna mig buren oavsett hur allt runtomkring ser ut.

Du får också vara Guds barn, frälst av NÅD. Ta emot gåvan och vila tryggt i att du är älskad, oavsett prestationer!

Mer kärlek

Den senaste tiden har jag vid olika tillfällen och i olika sammanhang bekantat mig med begreppet ”Fem gånger mer kärlek”. I korta drag handlar det om hur föräldrar bör förhålla sig till sina barn, om  att ge sina barn fem gånger så mycket positiv uppmärksamhet som tjat, tillsägelser och gränssättning”. Jag har också läst en tidningsartikel av en äktenskapsrådgivare som menar att detta förhållningssätt också är mycket väl tillämpningsbart i ett parförhållande.

Den som är förälder eller lever i ett parförhållande eller som på annat sätt lever nära en annan människa, vet hur svårt det kan vara att praktisera detta med Fem gånger mer kärlek. Är man trött, stressad, irriterad eller känner sig misslyckad själv, då är det inte enkelt att visa kärlek fem gånger mer än man gnäller. Man kanske vill, men mäktar inte med. Så är det att vara människa. Ändå får vi försöka sträva efter det vi innerst inne vill och tror är rätt och bra.

Gud är din och min förälder. Jag kan garantera dig att han älskar dig. Han klarar att hålla balansen mellan tillsägelser/gränssättning och positiv uppmärksamhet. Han älskar dig så innerligt att det inte finns ord för det. Guds kärlek är så stor att den inte går att beskriva. Men Gud har handlat. Han lät sin son, Jesus Kristus, dö för dig och mig. Han dog och uppstod för att du och jag ska få en nära relation med Gud och ett evigt liv tillsammans med honom.

Fem gånger mer kärlek.

Från Gud är den kärleken ännu större.

Copyright © pingst Umeå