LIVET ÄR TUFFT. MEN………

När jag tog min vilopaus och tänkte på bloggen jag blev ombedd att skriva kom den här rubriken rakt in i min tanke.

Spännande tänkte jag, vad blir det av det här. Men så är livet. Tufft, för många människor.

Jag möter dem lite nu och då, de ringer eller jag möter dem i olika sammanhang.

Människor som har det tufft på olika sätt, de kämpar, men når inte fram.

Du som läser de här raderna, kanske tycker att livet är tufft på många sätt.

Det är inte rättvist tycker du. ”Livet är tufft” ”MEN”

I bibelboken så läser vi så här i Hebreérbrevet kapitel 4 verserna 15 – 16

”Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. 16Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.” 

Mitt när livet är som tuffast så finns det en som känner med dig. MEN är det möjligt? För mig är det det. Jesus vill bära dig när livet är tufft. Du är aldrig ensam även om det kan kännas så.

Vill du ha mer kontakt med oss, så hör gärna av dig. info@umea.pingst.se eller tel. 090-141010

Jag är obotligt troende

Livet skulle vara outhärdligt utan tro. När barnen ger sig iväg på mornarna tror vi att det ska gå bra, att vi ska ses igen, men vi vet inte. När vi sätter oss på flyget tror vi att resan ska gå bra, men vi vet inte. När det unga paret avger sina löften om kärlek, tror de att det ska gå bra, men ingen kan säkert veta.

Vad skulle hända om vi slutade tro? Skulle vi våga skicka iväg våra barn till skolan utan följeslagare?  Skulle flygen fortsätta lyfta? Frågan är också om någon över huvud taget skulle våga sig på ett löfte om livslång kärlek. Där misstänksamheten råder blir ingen modig.

Trons motsats är otro. Det pratas det inte mycket om. Det är som ett tabu. Otro vill ingen bli anklagad för. Ändå ligger otron där på lur hela tiden. Det är ju otron som skapar alla säkerhetskontroller. Det är otron som bygger murar. Det är otron som skapar avstånden. Det är otron som gör oss rädda. Otron vill oss inte väl. Till slut tar den musten ur oss.

Därför är det oroväckande att så många ungdomar saknar drömmar. Därför är det oroväckande att politiker är mer benägna att prata pengar än om samhället de drömmer om att bygga. Därför är det oroväckande med andliga ledare som är mer intresserade av tvivlet, än av tron.

Tron är grunden för det vi hoppas på. Tro är barnet som vågar släppa taget och ta det första steget. Tro är tonåringen som vågar resa sig ur mängden och säga vad hon tycker utan tanke på vad andra ska säga. Tro är paret, som trots att livspusslets alla bitar flyger och far, inte ger upp utan fortsätter kämpa för kärleken. Tro är den gamla kvinnan som trots sin bräckliga kropp lyfter blicken mot det osynliga och ler. Men tro är också att våga en gång till, att förlåta och ge en andra chans.

Verklig tro har mer med förtroende att göra än med intellektuella och logiska överväganden. Vi tror för att vi litar på varandra.  Därför gör sveken så fruktansvärt ont. Tro, stavas risk. Vi ser inte, men vi tror ändå.

Hade det varit enklare om rationalismen hade svar på allt, om livet djupast sett handlat om logik? Hade det varit enklare om det bara haft med vår goda karaktär att göra?  Hade det varit enklare om det haft med vår släkt att göra? Att vi föddes in i trons värld, som en prinsessa in i kungahuset. Knappast.

Själv är jag tacksam för att livet handlar just om tro. Min intellektuella förmåga är inte Einsteins. Min karaktär har sina brister och min släkt är inte kungens. Ändå inbjuds jag. Ändå får jag tillträde till livet, kärleken och till Guds hjärta. Ändå når mina böner hela vägen fram. Så jag har bestämt mig. Jag är obotligt troende. Livet skulle vara outhärdligt utan tro.

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare i Pingst Umeå

Tro – månadstema i Pingst Umeå.
Välkommen på Gudstjänst!
Varje söndag klockan 11

LJUSET FINNS.

Det är mörkt stora delar av dagen MEN ljuset kommer att vinna.

När jag skriver de här raderna, så har jag åter konstaterat att så är fallet även det här året.

Från 1 jan till 31 jan har solens synliga tid ökat med ca: 2 tim 30 minuter, jag blir så imponerad varje år av det här.

Många gånger i livet tycker vi att livet är bara mörker och det är mycket svårt att se att det ljusnar.

Ljuset är fantastiskt, det lyser upp för oss, det värmer och avslöjar (smutsiga fönster )

Bibeln berättar om ett verkligt ljus för oss i livet. I Johannesevangeliet kapitel 1 verserna 4 – 5 står det följande ”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. 5Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”  

För några veckor sedan, när det var som mörkast firade vi Jesu födelse till den här jorden.

Världens ljus kom för att ge oss människor ljus i våra liv.

Ta vara på ljuset Jesus i ditt liv.

Vill du höra mer om detta kom gärna till någon av våra gudstjänster eller kontakta oss på info.umea.pingst.se så berättar vi mer om ljuset Jesus.

Dop i minusgrader

Kom till Dragonskolan en tidig morgon i januari. Inte en elev så långt ögat kunde se. Inte så konstigt egentligen. Det var ju söndag. Däremot var min kollega Johnny Edorsson på plats. Skinande glad stod han vid badtunnan som snart skulle fyllas med vatten och värmas upp. Inte för ett bastubad utan för en dophögtid som skulle avsluta Pingst Umeås Årsfest. Lite orolig måste jag tillstå att jag blev. Det var ju kallt. Skulle det funka? Vill ju inte gärna att det stora och heliga skall reduceras till ett spektakel. Vill man följa Jesus, ska det vara på riktigt och på allvar, men samtidigt är ju den efterföljelsen något av det mest glädjerika en människa någonsin kan bestämma sig för. Det är lite som en vigsel. Underbart och vackert, samtidigt som det är heligt och stort.

Några timmar efter vårt möte på parkeringen inleddes Årsfesten. Dragonskolans Aula fylldes med 400-500 hundra förväntansfulla människor, mer folk än det får plats i kyrkan. Sedan drog det igång och blev till något mer än jag vågat hoppas på. Lovsången lyfte, förbönen levde och barnen var lika utmanade och glada som bara barn kan vara. Biblar fick de också! När sedan dragningen gjorts om behovet av en ny mötesplats för Pingst i Umeå och det blev dags att ge respons var gensvaret påtagligt. Nu har vi löften på över en halv miljon kronor till en grundplåt. I början på veckan hade vi noll kronor. Det säger något om det engagemang som finns. Tillsammans blir det mesta möjligt, med tro på den Gud som delade Röda havet, då blir allting möjligt.

Dop då? Det dröjde ända till mörkret lägrade sig. Klockan väl väl runt sex på kvällen och det var riktigt kallt. Men vattnet var varmt och varma var också dopkandidaterna. De formligen lyste av förväntan när de i tro steg ner i vattnet och överlät hela livet åt den Gud som Jesus Kristus berättar om. Det var inte bara vackert. Det var en stark upplevelse av vad tro och övertygelse kan göra, men också en bild av en kyrka som inte låter sig bindas av traditioner och former utan vågar sig ut i det fria.

Ser nu fram emot nästa dop och ett år då Gud ska göra under!

Ulf Sundkvist – pastor och föreståndare

Vi finns till för varandra, väl?

Jag har förmånen, både privat och via mitt jobb, att få träffa barn varenda dag. Jag är så oerhört förtjust i barn, när ett barn kliver in i ett rum eller sammanhang, tycker jag att det är som om en bit av himlen själv kliver in.

Några av alla de möten jag haft med barn har fastnat lite extra. Jag minns till exempel när jag satt på bussen en helt vanlig dag, trött, sliten och lite ensam på något vis, trots att bussen var fullproppad. Plötsligt känner jag en liten, liten hand som utan tvekan tar stöd mot mitt ben för att resa sig upp. Det var så självklart på något vis, att ta stöd mot sin medmänniska. Att jag fanns där för honom.

En annan gång för många år sedan på bussen steg en liten flicka på som uppenbarligen inte hade det lätt i livet, med en mamma för sjuk både fysiskt och psykiskt för att ens kunna sköta om sig själv. Flickan gick rakt fram till mig och satte sig i mitt knä. Där fick hon sitta och tanka all den kärlek jag kunde ge henne mellan Ålidhem och Vasaplan. Hon behövde mig, och för mig var det en välsignelse att få vara det hon behövde en liten stund.

Och så nu senast, på besök i en förskola, där flera barn som egentligen inte känner mig alls, helt plötsligt står alldeles nära och ber om hjälp med glasspappret, att dela pannkakan eller stoppa ner fleecetröjan i täckbyxorna. Så självklart. Vi finns till för varandra. 

Bli som barnen säger Jesus, Guds rike tillhör dem. Jag tror att en av nycklarna till väckelse i vårt land handlar om just detta. Att våga bli som barnen. Släppa på stolthet och fasad. Att våga behöva varandra, våga be om hjälp, våga finnas till för varandra i vardagen, på riktigt. 

Därför är jag så glad över att vår församling fortsätter att arbeta aktivt för att bli en församling byggd på hemgrupper. Att bygga kyrka i vardagsrummet, precis som i Apostlagärningarna. Tänk så mycket lättare att ta med en granne in i trons gemenskap via det vardagsrum där hen redan suttit och käkat chips och kollat på fotboll. Och tänk så mycket lättare att komma ny till en kyrka där du direkt har möjlighet att få lära känna människor i ett mindre sammanhang. 

Varmt välkomna till vår årsfest/årshögtid nu på söndag kl 14-18 på Dragonskolan. Tro, bön, lovsång, fika och gemenskap utlovas. Och jag är ganska säker på att det även kommer att pratas mer om detta fantastiska som kallas för hemgrupper. 

(Om du läser detta och vill ingå i en hemgrupp, kontakta Lennart Holmner, en av våra pastorer, på 090-141012 eller lennart.holmner@umea.pingst.se)

/Elina 

Copyright © Dandelion by Pexeto