FULLT ÖVERALLT

Om det är fullt överallt… då finns det ingen plats. Ingen plats för mig. Och om det inte finns plats för mig, då är jag nog inte önskad.

I mer eller mindre stor utsträckning har vi nog alla känt känslan att inte vara önskade. I vardagliga situationer. Eller i livet i stort. Du kanske inte blev bjuden på kalaset. Du kanske blev bortvald av klasskompisarna i mellanstadiet. Du kanske inte fick någon att gå på balen med. Du kanske blev lämnad av din man för någon annan. Du kanske inte vet vem din pappa är. Du kanske inte får uppehållstillstånd. Du kanske står utan jobb. Du kanske aldrig får besök i ditt hem.

Ingen att fira jul med.

Advent och jul är familjens högtid. Den tid då den som har en plats får känna sig mer önskad än någonsin och samtidigt den tid då den som saknar en given plats kan känna sig enormt oönskad.

Advent och jul är också kyrkans högtid. Den tid då vi berättar om Jesu födelse, om Jesus som är grunden för det vi tror på. När Jesus skulle födas var det fullt överallt. Inget enda värdshus hade plats att ta emot Josef och Maria, hon som snart skulle föda Jesus. Jesus var inte önskad på värdshusen. Och allt sedan dess har många människor i alla generationer nekat Jesus plats.

Jesus vet vad det innebär att inte känna sig önskad. Ändå ger han varje människa erbjudandet om och om igen att låta honom få ta plats. Och dessutom: Han ger varje människa erbjudandet att FÅ en plats. En plats i Guds hjärta, där det är fullt av kärlek och alltid finns plats för DIG!

Söndag 9 december är du välkommen till Pingstkyrkan för att dela julens gemenskap kring berättelsen om Jesu födelse. Vi spelar musikalen ”FULLT ÖVERALLT – Maria fick föda i bilen” kl. 11.00 och kl. 14.00.

Det är många människor som kommer till Pingstkyrkan varje söndag. Men även om det verkar vara fullt överallt vill vi ta emot dig. För vi vill att alla som vill ta emot Jesus ska få plats, inte bara i Guds hjärta, utan också i gemenskapen på jorden.

Välkommen!

Rebecka Enström

Fullt överallt-Maria fick föda i bilen

 

Han bjöd mig på en Cola

”Varsågod” sa han och räckte mig glaset med Coca-cola och log. Den okände mannen ville så gärna bjuda mig på något. ”Tack!” sa jag och tog emot.

Härberget hade precis öppnat. Gästerna för natten samlades så sakteliga i korridoren. Jag stod där och småpratade med några av dem. När det efterhand gick upp för dem att jag var pastor i församlingen som hjälpt till att ordna härberget, sken de upp. En efter en ville hälsa och jag fick till och med ett par pussar på kinden. Generad och glad stod jag där och lysande på deras berättelser. Under tiden fylldes hjärtat av kärlek. EU-migranter är ju människor som du och jag, fast med en helt annan bakgrund och helt andra förutsättningar.

På vägen hem den kvällen var jag omtumlad. Dagen hade bjudit på så många olika saker. Församlingens liv och verksamhet är så bred att en vanlig dag kan växla mellan det mest underbara till det allra svåraste. Just den här dagen var det verkligen både och. Känslan av otillräcklighet hade verkligen krupit innanför skinnet. Kraften och de kloka orden tycktes inte räcka och inte tiden heller.

Men så kom jag ju till härberget. Mötet med en utsträckta hand och med ett till bredden fyllt glas med coca-cola lyfte mig upp på banan igen. Märkligt att en så enkel handling kan göra så stort intryck! Samtidigt slog det mig att det är ju detta Julen handlar om.

Evangeliet är en gåva, ett till bredden fyllt glas med kärlek, en dryck som försonar lyfter och bär. Evangeliet förkroppsligas i Jesus Kristus. Evangeliet som lyser fram ur ett stall, inte ur ett palats, säger mig att det är tillgängligt för alla.

Så jag tänker att även om kraften sinar ibland. Även om vi kan tycka att vi inget har att ge. Även om vi är fattiga och utsatta kan alla bidra med något, en gåva till en okänd, en gåva till våra närmaste, en gåva till kyrkan. Allt som ges med kärlek välsignar och lyfter. Den kunskapen blir varje människa given, som ger och tar emot.

Jag somnade trött, men tacksam den kvällen. Snart är det Jul.

God Jul och Gott nytt år!

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare för Pingst Umeå

FRAMTIDENS VATTENTORN…förlåt, MÖTESPLATS!

Det har varit och är ett riktmärke, nåt att orientera sig efter i den stad som ständigt växer. Vattentornet på Mariehem, en betongkoloss på berget, stadigt förankrad sedan 60-talet. Ja, 1960-talet alltså…hur Umeåborna fick sitt vatten tidigare får någon annan berätta om.

Inte det mest spektakulära bygget, men har fyllt och fyller sin livsviktiga funktion för tusentals människor varje dag. Nu har tornet totalrenoverats. En ny ljussättning invigs i veckan, vattentornet kommer i blickpunkten på ett helt nytt sätt. VD för Vakin berättar i lyriska ordalag om renoveringen: ” Vi har isolerat, sanerat, rättat till, bytt ut….”, och det minst sagt livsnödvändiga tillägget; ” Många tar dör givet att vatten finns i våra kranar, men vi måste vara rädda om vårt vatten.”

För länge sedan, på 30-talet, och då menar jag inte 1930….satte sig Jesus vid en brunn i staden Sykar. Det var den tidens vattentorn, lika livsviktigt. En kvinna kom också dit och ett samtal inleddes. Jesus talade om det levande vattnet. Kvinnans intresse vaknade, Jesus förklarade vidare. Vattnet som en källa inombords, vattnet som Jesus kan ge varje törstig människa. Det levande vattnet! Kvinnan lämnade sin kruka där vid brunnen, gav sig iväg in till staden och berättade om sin upptäckt. En hel stad blev bokstavligt talat berörd av detta levande vatten. Törsten och källan möttes, en hel stad förvandlades – och en anonym kvinna var det förlösande redskapet!

Pingstkyrkan Umeå har sjösatt (ursäkta vattenskämtet) projektet Framtidens Mötesplats. Vi behöver ett ”nytt vattentorn”. Det handlar inte om häftig belysning, spektakulär arkitektur, fysiskt landmärke i staden. Det handlar om Jesus, det levande vattnet! Flera måste få del av honom, en värld törstar efter det rena, friska, hälsosamma. Vi drömmer om och arbetar för att inom ca fem år få inviga ett vattentorn, fyllt av levande vatten till törstande, behövande människor i Umeå med omnejd!
Om detta berättar vi om varje söndag i Pingstkyrkan, välkommen!

Lennart Holmner

Att låta Gud verka

För några veckor sedan skrev Elina här på bloggen om att bli sårad, och utifrån det pekade hon på att det är helt i sin ordning att ha ett mjukt och sårbart hjärta (scrolla ned och läs om ni missat!).

Detta tyckte jag var väldigt bra, något vi verkligen behöver höra och ta till oss. En sak som är så oerhört viktig med att ha ett ödmjukt hjärta är att Gud lättare kan tala till oss och forma oss. Ofta har vi lätt att sluta oss och vara ovilliga när Gud kommer och vill ändra på något, vi gör oss hårda och ignorerar det obehag som kan komma när Gud pekar på något i våra liv som vi behöver förändra.

Jag har nu gått en halv termin på UBS (Umeå bible school) och har upplevt otroligt starkt hur Gud har börjat skala bort muren på mitt hjärta. Extra sköra människor (som jag själv räknar mig till) tror jag har extra lätt att få hårda hjärtan av den enkla anledningen att vi vill skydda oss från omvärlden, men detta gör även att vi till en viss mån stänger ute Gud. I och med bibelskolan så har jag sakta men säkert börjat skala bort sådant som inte följt mitt syfte i Guds rike, det känns verkligen som att Gud har satt mig under ett mikroskop och djupdykt in i mitt hjärta för att leda in mig på rätt väg och slå bort alla lager av sten som jag lagt där.

Behöver du kanske känna efter i ditt eget hjärta, är det gjort av kött eller har det börjat bildas lite granit på ytan? Ta kanske en liten stund och känn efter om det är något Gud vill säga och/eller vill förändra/förvandla i ditt liv just nu. Fundera även över hur det känns, är du villig att följa eller är det något som gör att du tvekar? Ibland måste vi våga ställa oss själva mot väggen och låta Gud verka, be honom vara specifik och kanske till och med förklara varför.

Herre, tack för att du ser var och en av oss och har ett unikt syfte med varje liv. Tack för att du vill forma oss och bryr dig om oss. Jag ber att du ska öppna våra hjärtan och ge oss mod och styrka att följa den kallelse du lagt ned i våra liv. Hjälp oss att vara villiga och lyda när du talar till oss. Amen

Cecilia Brännström

Ekonomisk utmaning

Så här en bit in på hösten när vintern närmar sig vill jag säga några ord om församlingens ekonomi.

Vår ekonomi gick starkt under årets fem första månader. Vi hade glädjen att ändra fram till sommaren rapportera om högre intäkter än målet.
Under årets tre sommarmånader har vi sett betydande nedgångar i intäkter, framförallt insamlingar.
Vi ligger tom September med en måluppfyllelse på 95% att jämföra tom Maj månad på 108% (100% är = budget).
I konkreta siffror har våra genomsnittliga insamlingar sjunkit från 358,000kr per månad tom Maj, ned till 320,000kr per månad tom September.
Detta pga väsentligt lägre insamlingar under sommarmånaderna, men även September som brukar vara en ganska bra månad när alla verksamheter är igång igen. Vi har årets sista två månader att tillsammans göra krafttag för att vända detta.
Under denna tid ska vi också utforma budgeten för nästa verksamhetsår och det vore en stor glädje att känna församlingens ambitioner för det kommande året. Vi har kostnadsmässiga utmaningar framför oss i en församling som vill mer och ser expansion och rörelse framåt med nya mål att nå.
Jag tänker att vi med Herrens ledning och en tro på tillväxt inom många områden kan nå ett positivt ekonomiskt resultat när vi summerar per den sista December. Trots utmaningar håller vi fortsatt god ordning på ekonomin och vet vad vi har och hur det är. Tänk vad många medfinansiärer vi är i församlingsbygget!

Med tro på Guds rika välsignelser till var och en i församlingen
Ola Lindström, ekonomiansvarig

Copyright © pingst Umeå