Förväntan-Längtan

Har precis varit morfar och farfar lite mer än vanligt. Tre av våra barnbarn var på besök från söndag till fredag utan mamma och pappa, På torsdagen kom en av våra pojkar och hans familj och hälsade på. Många gånger kom uttrycken Morfar vi göra det. Farfar vi göra det. Det strålade i barnbarnens ögon av längtan och förväntan på att Farfar/Morfar skulle göra det eller det.
Ordet förväntan kom till mig i samband med helgens gudstjänst i Pingstkyrkan Holmsund där temat var ”Dopet i den Helige Ande.”
Det dyker upp lite funderingar och frågor med tanke på de här orden.
Jag kan naturligtvis sätta min förväntan på olika saker i livet. Det är fettisdag just nu, vad smakar semlan? Det finns ju mer av förväntan och längtan helt naturligt. Vad är min största förväntan, när jag tänker på Guds rike i Umeå?
För mig är det att många människor ska komma till tro på Jesus Kristus och få lära känna honom.
För närvarande har jag en stor förväntan inför våra sportlov som ligger i startgroparna. Har den stora förmånen att få vara med på två av våra läger. Jag ser fram emot att få möta våra barn och ungdomar, leva med dem, läsa Guds ord tillsammans. Men framför allt att de ska få göra många och stora erfarenheter av vår store Jesus. Det känns som mina ögon tindrar när jag tänker på det här.
En sak till som mina ögon tindrar för är våra hemgrupper, det är precis som de betyder mer och mer. Då blir min förväntan ännu större för vad Jesus ska göra genom våra hemgrupper i vår församling.
Har en stor förväntan och längtan vad Jesus ska göra dagar som ligger framför.
Låt dig uppfyllas av förväntan och längtan.

Lägerdags

Min storebror är tre år äldre än mig. Som barn var det vissa saker som han naturligt fick möta tre år tidigare. När det började packas och planeras inför hans första läger, så ville jag förstås också med. Men tre år är tre år och jag fick snällt stanna hemma med mamma och pappa. Det var då jag kom på att man faktiskt kan göra sitt eget läger. Jag packade, skrev ett lägerschema, bäddade på golvet i mina föräldrars arbetsrum. Sedan var jag både lägerchef och lägerdeltagare.

Åren har gått och jag har hunnit vara med på många läger. Och nu är det snart dags igen..
Med förväntan ser jag fram emot sportlovet, då det bär iväg till Lycksele med åk 4-6 och till Holmsund med åk 1-3. Som ledare har jag den stora förmånen att få vara med på båda lägren.

Att umgås dygnet runt ger en alldeles speciell gemenskap. Blandningen av lek och allvar – i backen, vid matbordet och i samlingarna ger både djup och värme. Årets tema är Bön. Vi kommer att läsa och berätta ur Bibeln, be tillsammans och  prata utifrån våra olika tankar och erfarenheter. Visst kan man göra läger för sig själv, men jag tror ändå att det bästa med läger är just gemenskapen, med Gud och varandra!

Än finns det platser kvar.., så skicka in en anmälan eller tipsa någon du känner! Här på hemsidan finns mer lägerinformation och formulär för anmälan. Kolla också in lägret till Ammarnäs, för åk 6 och uppåt!

Umeå i mitt hjärta….

Umeå har faktiskt fått en hel del av mitt hjärta.
Det var här på flygplatsbrandkåren jag gjorde ”lumpen”. I Umeå körde jag upp för busskort efter ett antal nervösa körningar kors och tvärs i staden.
På arbetsförmedlingen i Umeå fick jag hjälp med utbildningsfrågor. I Pingstkyrkan, fick jag förtroendet att vara ungdomsledare. Det var min första församlingstjänst. Jag minns med glädje ungdomskören jag ledde, fjällvandrarlägren, sportlovslägren och alla ungdomar jag mötte i dessa sammanhang.
Men det jag är allra mest tacksam för är att jag träffade min blivande fru Renée, i denna stad. Hon kom från Blekinge för att studera till socionom i “Björkarnas stad”. För drygt 33 år sedan gifte vi oss i Pingstkyrkan, Umeå. Den dagen var det 32 grader kallt. Jag kommer än ihåg hur vigselförrättaren började sitt tal: ”På en av årets kallaste dagar, upplever ni en av livets varmaste stunder”.
På vår bröllopsdag ett år senare, föddes vår son Josef på Norrlands Universitetssjukhus. Att få barn, är en upplevelse som är så stor att den inte går att beskriva med ord.
Här i Umeå var Renée och jag med om den spännande perioden i Pingstkyrkans historia när församlingen spelade in ett antal TV-program, ”Hela kyrkan sjunger”, som var mycket populära i hela Sverige. Många människor fick hjälp, tröst, tro och glädje genom dessa program.

1981 lämnade vår familj Umeå för att sedan bo på ett antal platser runt om i Sverige. Vart vi än bodde, talade vi ofta om vår ungdoms stad och minns allt det roliga vi varit med om under de 4-5 år vi bodde i Umeå.

Sedan 2002 är vi tillbaka i denna härliga stad. Jag är Pingstkyrkans föreståndare och Renée arbetar på Arbetsförmedlingen. En befogad fråga har dykt upp i mitt medvetande. Vad kan jag ge tillbaka till denna stad som gett mig/oss så mycket?
Min önskan är att få ge en tacksamhetsgåva till Umeå. Något av värde som alla stadens invånare kan ha glädje av. Det absolut bästa jag kan komma på, är att dela med mig av min tro. En tro på Gud som älskar alla människor och tänker goda tankar om oss. En Gud som har en speciell plan för varje människas liv.
Tron är ingen börda som vi mödosamt skall bära. Nej, tron bär oss! Tron på Gud gör livet spännande och meningsfullt. Det finns stora utmaningar i vår vardag och ibland reser sig problemen som höga oöverstigliga berg framför oss. Det kan gälla vårt jobb, vårt äktenskap, vår familj, våra relationer eller något annat. Men låt mig påminna om att tron på Gud kan ”förflytta berg”.
Ge mig chansen att ge något tillbaka till staden i mitt hjärta.
Du kan möta mig i någon av våra gudstjänster i Pingstkyrkan eller här på hemsidan. Vi kan också träffas på Alphakursen, en grundkurs i kristen tro, som startar på Kafé Station, torsdag den 7 februari kl. 18.00. Du kan också ta en personlig kontakt med mig via e-post eller mobilen.
Jag hoppas att vi snart får kontakt med varandra!

Guds rike växer!

Det är alltid samma upplevelse man får när man tittar tillbaka på den tid som varit. Vad fort tiden har gått! Barnen har vuxit och sommaren har tagit slut. Allt man har planerat som man finner ogjort, ja, allt går så fort. Tiden och livet går hand i hand. Det är inte bara tiden som tickar på utan livet växer vidare. Det klassiska ordspråket gäller än idag att allt som har liv växer. 

I Guds rike är tillväxt naturligt. Jesus talar om att han har kommit för att ge liv och liv i överflöd. Bibeln talar också om att Gud vill att alla ska bli frälsta, att han vill välsigna alla, hela alla och hjälpa alla som är i behov. Gud är en Gud för alla! Så länge inte alla är nådda med evangeliet vet vi att Gud vill mera. Gud vill att vi ska växa till. I en tid där vi upplever torka, nedgång och brist är det lätt att sänka blicken, ändra teologin och skapa en förståelse som är mer grundad i vår nuvarande upplevelse av vår tid och erfarenhet än i Guds uppenbarade Ord. När Andens ljus får lysa upp vårt mörker ser vi på nytt vad Gud vill. Han vill alltid mera! Hans hjärta och passion slår för en värld som behöver det sanna ljuset mer än någonsin.

Tillväxt har inte bara med siffror och mätbar statistik att göra, även om det finns med i paketet. Tillväxt handlar också om kvalité. Rick Warren säger i en av sina böcker att de stora frågorna för församlingarna idag är inte frågor om själva tillväxten utan mer om hur vårt hälsotillstånd är i kyrkan. Han menar att vi inte primärt ska fråga oss Vad ska vi göra för att växa? Utan i stället fråga oss Vad hindrar oss ifrån att växa? Kyrkans natur är att växa, att utbreda sig, att vinna människor och att göra lärjungar. Det kvantitativa skapar inte per automatik kvalité men kvalité kommer skapa kvantitet.  Det Jesus vill göra i oss är en förutsättning för det Jesus vill göra genom oss.

Det finns inga lätta och billiga vägar till väckelse. Vi ska inte byta ut det salt vi har fått i Guds ord mot sockrade predikningar som smakar sött och gott men inte har kraft att befria och skapa liv. Jesus säger i Johannesevangeliet 8 att om vi förblir i hans ord är vi verkligen hans lärjungar och vi kommer förstå sanningen och att sanningen sätter oss fria. Paulus säger att vi inte ska skämmas för evangelium för det är Guds kraft som frälser var och en som tror. I Apostlagärningarna läser vi att Ordet hade framgång och människor kom till tro. Ska vi se en sann bibliskt tillväxt måste Ordet, Anden och kärleken till människor vara ett kännetecken för oss. Sann andlighet ser människan, sann andlighet förändras av Ordet, sann andlighet är öppen för Andens rörelse och sann andlighet producerar tillväxt!

Njutånger – “den dubbla strömmen.”

Har du varit i Njutånger? Semestrat där några dagar, hälsat på någon kär kusin, kanske? Var det en bitterljuv upplevelse? Jag är fascinerad av detta ortsnamn. “Ånger” kommer ur det gamla ordet “angur”, som betyder havsvik – men får ju en helt annan innebörd för oss när vi hör eller ser detta ortsnamn….och faktiskt har det bibliska dimensioner!

Jag tror många lever med detta dubbla inombords – glädjen, njutningen av livet. Men också ett vemod, saknad och sorg efter någon/något. Under dessa helger tycker jag detta blir tydligare. Glädjen och längtan efter att få träffa nära och kära under några dagar av tät gemenskap. Men också en påminnelse om åren som går alltför snabbt, vänner som inte längre finns hos oss, vemodet och saknaden som gnager i själen….vår dotter Magdalena återvände till Bolivia igår efter två veckors ledighet över jul och nyår. Vilken glädje att få träffa henne igen – hon åkte till Coccabamba i Bolivia i september. Men jag erkänner – det var med en viss smärta jag kramade henne när hon åkte igår eftermiddag! Jag kände likadant på vår årshögtid i Pingstkyrkan igår. En stor och varm glädje över att mötas, fyra generationer med olika bakgrund och erfarenheter. Var finns en mötesplats på jorden som kan matcha församlingen, kyrkan….!? Jag älskar församlingen med dess myller av människor! Men en vånda bor också i mitt bröst – hur ska vi kunna möta de behov, hur ska vi anta de utmaningar, hur ska vi räcka till för allt som väntar oss detta år? Denna “dubbla ström” talar Bibeln om. Paulus talar om “skatten som är lagd i lerkärl” – en underbar beskrivning om människans skönhet och skörhet. Vi tror på det eviga livet, som redan har börjat i och med att vi blivit frälsta. Och vi längtar(?) till himlen, då allt ska bli “så mycket bättre”, för att citera ett TV-program. Jag tröstas och stärks i min motivation av orden från Jesus: “Jag är med er alla dagar till tidens slut.” Någon klok människa har sagt att det betyder alla SLAGS dagar…säkert är det så! Därför behöver du inte vända när du kommer till Njutånger. Kör vidare, eller stanna om du behöver. Kom ihåg att Jesus har lovat vara med dig alla slags dagar!

Lennart Holmner – måndag förmiddag, mulet, lätt snöfall, 9 minusgrader – och ett antal plusgrader inombords!