Teologikalaset

Teologikalaset 2019

Teologikalaset 2019
För mer information klicka här.

Administrationsmöte 31 mars 2019

Adminstrationsmöte 2019

Adminstrationsmöte 2019

Välkommen på administrationsmöte 31 mars kl. 18.00. Är du intresserad av Pingst i Umeå vill du inte missa detta möte. Varje söndag skickar vi runt kollektboxen och ber att Gud ska välsigna vår ekonomi. Nu har det gått ett år och vi har betalat alla räkningar och känner en stor tacksamhet. Styrelsen vill redovisa hur vi har förvaltat pengarna, med en omsättning på mer är 12 miljoner är det viktigt att se vad pengarna används till och vilka prioriteringar som gjorts. Beslut om förvaltnings- och årberättelse samt ansvarfrihet för styrelsen avseende 2018 görs. Dessutom väljer vi styrelse och tar sikte mot framtiden. Alla är välkomna, både du som är medlem och du som ännu inte är det!

Adminstrationsmöte 2019 handlingar

Låt inte rädslan leda

Ibland händer det att vardagsmötet levererar. Denna gång vid ett hembesök. Var där för att fira hans födelsedag. Fyllde mer än 90. En gammal och erfaren man alltså. Runt bordet fanns familjen, några vänner och kära hustrun. Samtalet var, åldern till trots, väldigt livligt ända tills ”den gamle” själv tog till orda. Detta som ett svar på frågan varför han var så uppfinningsrik.

”Jo”, sa han. ”om jag i någon mån kan sägas ha lyckats med något här i livet, beror det på att jag inte varit rädd för att misslyckas.” Vilken klokskap! Hans uttalande satte sedan agendan för hela tillställningen. Vilken lysande ”oneliner”! Jag menar att det är ju precis så det är. Är man alldeles så lite rädd för att misslyckas, håller man tillbaka. Är man rädd, vågar man inte språnget. Är man rädd gör man inte ett försök till. Och tvärtom. Övervinner man rädslan vågar man. Vågar man prova kan det hända att man lyckas med det omöjliga.

Fråga Thomas Edison. Tänk om han gett upp? Tänk om han varit rädd för att misslyckas, men han lät inte rädslan leda. Efter omkring 2000 försök lyste den som en sol, den allra första glödlampan 1879 och det var inte det enda han uppfann. Att Edison inte var rädd för att misslyckas förstår vi när vi se på alla hans patent. 1328 uppfinningar säger en hel del!

Tror jag börjar fatta varför det så ofta står att vi inte ska vara rädda i bibeln. Ängeln till Maria och Herdarna, Jesus till Petrus och så vidare. Budskapet enkelt ”Var inte rädd!” Det är ett ord jag lever med hela tiden. Rädslan vill så gärna leda, men jag bjuder motstånd med Ordet. Det har ju både med mitt och våra personliga liv att göra, men lika mycket om vår kultur. Jag tänker därför att det är viktigt att skapa miljöer där man får prova utan rädsla för att misslyckas, så länge målet och avsikten är god. En sådan miljö borde rimligen vara min familj, skolan och arbetsplatsen och vår församling. Min gode vän som nu är på god väg mot hundra har helt klart gjort en upptäckt, men också formulerat något helt avgörande för utvecklingen i tillvaron. ”Om man inte är så rädd för att misslyckas kan det hända att man lyckas!” Min slutsats är enkel. Jag låter inte rädslan leda! Vågar man tro, kan man faktiskt möta Gud och förändra världen!

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare

Gud, döden och jag

Döden skrämmer mig inte längre. Däremot kan jag känna rädsla inför själva döendet. Rädd för att bli ”instängd i min egen kropp”. Ställer jag mig i en hiss, hamnar jag för långt in i en buss eller ännu värre längst bak och längst in på ett flyg, är det kört. Då måste jag pressa tanken för att besegra rädslan, men jag är inte rädd för döden. Döden och jag har gjort upp med varandra. Det är som om döden vet att den inte kommer åt mig. Kanske har det med alla sorgehus jag mött. Rummen där man rör sig lite långsammare, där orden blir färre och volymen lägre. Dessa rum som emellanåt är så fyllda av sorg, vrede och frågor att det inte finns plats för något annat. Jag kan stå handfallen och ordlös, men jag är inte rädd. Döden i rummet är inte farlig. I den tro jag vilar, är döden besegrad; teologiskt, relationellt och till slut även fysiskt.

Döden är brutalt rättvis. Den drabbar alla, oavsett livsstil. Frågan om vems fel det är när någon dör blir därför underordnad det faktum att döden ändå kommer. Förr eller senare. Den är en del av ”arvet från Adam”. Det är helt enkelt ”människans lott” att dö.

Mitt viktigaste verktyg i mötet med döden är den bibliska berättelsen, där Gud gör sig dödlig trots att han inte har en del i arvet. Den oskyldige frälsaren går själv in i döden, in i rummet, som fram till dess hade enda en dörr; en ingång. Väl där tänder han inte ”bara” ljuset, han öppnar en dörr till; en utgång. Det förvandlar för alltid döden till ett ”mellanrum”, ett rum mellan tid och evighet. Döden är inte längre slutet. Berättelsen om stenen som rullas undan och den tomma graven, ger ett annat perspektiv. Det är som ett sädeskorn. När det faller i jorden, dör och begravs, blir kornet inte kvar i den mörka myllan. Det förvandlas och uppstår till ett nytt liv. Det är som att följa ett barn i moderlivet, som vid födelsen rör sig från en begränsad värld till en mycket större värld, där utanför. Vägen genom den smala kanalen, ”dödsprocessen”, kan vara svår och skrämmande, men den leder inte till mörkret, den leder in i evigheten. I alla dessa kristna metaforer finns dessutom en kontinuitet mellan tid och evighet. Att lärjungarna kände igen Jesus efter uppståndelsen stärker hoppet om att också vi ska känna igen varandra i evigheten.

Denna tro gör också något med min bön i mötet med lidandet. Jag tror att Gud både hör och svarar på våra böner! Ofta genom hälsovården, som i linje med det apostoliska uppdraget att ”bota sjuka”, förmedlar läkedom. Nu och då genom ett mirakel, som en blixt från en klar himmel. Men lika ofta väntar han med ingripandet till uppståndelsen vid återkomsten, den där dagen när den andra dörren ska öppnas för oss alla; utgången. En irrationell tro? Ja, men den är hoppfull. Så även om jag är rädd för själva döendet, är jag inte rädd för döden.

Ulf Sundkvist pastor och föreståndare i Pingst Umeå

LIVETS KÄLLA

Satt vid skrivbordet hemma och tänkte av någon anledning på ”livets källa”.

Ett uttryck jag sett i början på den här veckan, när jag läste bibeltexterna för kommande söndag.

Har under de senaste veckorna mött mycket som snurrar i mitt huvud. Människor som på olika sätt har det mycket jobbigt. Frågorna kommer och går. Var ska jag finna någon mening? Kanske du som läser de här raderna också funderar i de banorna.

För mig blev det en tröst i orden ”Livets källa”. 

Har träffat på olika källor i livet rent bokstavligt. En källa som jag visste om som var nästan totalt igenväxt, den rensade vi och den började porla.

Bibeln berättar om en kvinna som kom till Jakobs källa för att hämta vatten.

Där möter hon JESUS som förändrar hela hennes liv.

Jesus världens räddare, som är till för dig, just i din situation.

Vill du hör mer om ”Livets källa” JESUS hör av dig till hos i Pingstkyrkan Umeå så ska vi berätta mer.

Copyright © pingst Umeå