LIVETS KÄLLA

Satt vid skrivbordet hemma och tänkte av någon anledning på ”livets källa”.

Ett uttryck jag sett i början på den här veckan, när jag läste bibeltexterna för kommande söndag.

Har under de senaste veckorna mött mycket som snurrar i mitt huvud. Människor som på olika sätt har det mycket jobbigt. Frågorna kommer och går. Var ska jag finna någon mening? Kanske du som läser de här raderna också funderar i de banorna.

För mig blev det en tröst i orden ”Livets källa”. 

Har träffat på olika källor i livet rent bokstavligt. En källa som jag visste om som var nästan totalt igenväxt, den rensade vi och den började porla.

Bibeln berättar om en kvinna som kom till Jakobs källa för att hämta vatten.

Där möter hon JESUS som förändrar hela hennes liv.

Jesus världens räddare, som är till för dig, just i din situation.

Vill du hör mer om ”Livets källa” JESUS hör av dig till hos i Pingstkyrkan Umeå så ska vi berätta mer.

FULLT ÖVERALLT

Om det är fullt överallt… då finns det ingen plats. Ingen plats för mig. Och om det inte finns plats för mig, då är jag nog inte önskad.

I mer eller mindre stor utsträckning har vi nog alla känt känslan att inte vara önskade. I vardagliga situationer. Eller i livet i stort. Du kanske inte blev bjuden på kalaset. Du kanske blev bortvald av klasskompisarna i mellanstadiet. Du kanske inte fick någon att gå på balen med. Du kanske blev lämnad av din man för någon annan. Du kanske inte vet vem din pappa är. Du kanske inte får uppehållstillstånd. Du kanske står utan jobb. Du kanske aldrig får besök i ditt hem.

Ingen att fira jul med.

Advent och jul är familjens högtid. Den tid då den som har en plats får känna sig mer önskad än någonsin och samtidigt den tid då den som saknar en given plats kan känna sig enormt oönskad.

Advent och jul är också kyrkans högtid. Den tid då vi berättar om Jesu födelse, om Jesus som är grunden för det vi tror på. När Jesus skulle födas var det fullt överallt. Inget enda värdshus hade plats att ta emot Josef och Maria, hon som snart skulle föda Jesus. Jesus var inte önskad på värdshusen. Och allt sedan dess har många människor i alla generationer nekat Jesus plats.

Jesus vet vad det innebär att inte känna sig önskad. Ändå ger han varje människa erbjudandet om och om igen att låta honom få ta plats. Och dessutom: Han ger varje människa erbjudandet att FÅ en plats. En plats i Guds hjärta, där det är fullt av kärlek och alltid finns plats för DIG!

Söndag 9 december är du välkommen till Pingstkyrkan för att dela julens gemenskap kring berättelsen om Jesu födelse. Vi spelar musikalen ”FULLT ÖVERALLT – Maria fick föda i bilen” kl. 11.00 och kl. 14.00.

Det är många människor som kommer till Pingstkyrkan varje söndag. Men även om det verkar vara fullt överallt vill vi ta emot dig. För vi vill att alla som vill ta emot Jesus ska få plats, inte bara i Guds hjärta, utan också i gemenskapen på jorden.

Välkommen!

Rebecka Enström

Fullt överallt-Maria fick föda i bilen

 

Han bjöd mig på en Cola

”Varsågod” sa han och räckte mig glaset med Coca-cola och log. Den okände mannen ville så gärna bjuda mig på något. ”Tack!” sa jag och tog emot.

Härberget hade precis öppnat. Gästerna för natten samlades så sakteliga i korridoren. Jag stod där och småpratade med några av dem. När det efterhand gick upp för dem att jag var pastor i församlingen som hjälpt till att ordna härberget, sken de upp. En efter en ville hälsa och jag fick till och med ett par pussar på kinden. Generad och glad stod jag där och lysande på deras berättelser. Under tiden fylldes hjärtat av kärlek. EU-migranter är ju människor som du och jag, fast med en helt annan bakgrund och helt andra förutsättningar.

På vägen hem den kvällen var jag omtumlad. Dagen hade bjudit på så många olika saker. Församlingens liv och verksamhet är så bred att en vanlig dag kan växla mellan det mest underbara till det allra svåraste. Just den här dagen var det verkligen både och. Känslan av otillräcklighet hade verkligen krupit innanför skinnet. Kraften och de kloka orden tycktes inte räcka och inte tiden heller.

Men så kom jag ju till härberget. Mötet med en utsträckta hand och med ett till bredden fyllt glas med coca-cola lyfte mig upp på banan igen. Märkligt att en så enkel handling kan göra så stort intryck! Samtidigt slog det mig att det är ju detta Julen handlar om.

Evangeliet är en gåva, ett till bredden fyllt glas med kärlek, en dryck som försonar lyfter och bär. Evangeliet förkroppsligas i Jesus Kristus. Evangeliet som lyser fram ur ett stall, inte ur ett palats, säger mig att det är tillgängligt för alla.

Så jag tänker att även om kraften sinar ibland. Även om vi kan tycka att vi inget har att ge. Även om vi är fattiga och utsatta kan alla bidra med något, en gåva till en okänd, en gåva till våra närmaste, en gåva till kyrkan. Allt som ges med kärlek välsignar och lyfter. Den kunskapen blir varje människa given, som ger och tar emot.

Jag somnade trött, men tacksam den kvällen. Snart är det Jul.

God Jul och Gott nytt år!

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare för Pingst Umeå

FRAMTIDENS VATTENTORN…förlåt, MÖTESPLATS!

Det har varit och är ett riktmärke, nåt att orientera sig efter i den stad som ständigt växer. Vattentornet på Mariehem, en betongkoloss på berget, stadigt förankrad sedan 60-talet. Ja, 1960-talet alltså…hur Umeåborna fick sitt vatten tidigare får någon annan berätta om.

Inte det mest spektakulära bygget, men har fyllt och fyller sin livsviktiga funktion för tusentals människor varje dag. Nu har tornet totalrenoverats. En ny ljussättning invigs i veckan, vattentornet kommer i blickpunkten på ett helt nytt sätt. VD för Vakin berättar i lyriska ordalag om renoveringen: ” Vi har isolerat, sanerat, rättat till, bytt ut….”, och det minst sagt livsnödvändiga tillägget; ” Många tar dör givet att vatten finns i våra kranar, men vi måste vara rädda om vårt vatten.”

För länge sedan, på 30-talet, och då menar jag inte 1930….satte sig Jesus vid en brunn i staden Sykar. Det var den tidens vattentorn, lika livsviktigt. En kvinna kom också dit och ett samtal inleddes. Jesus talade om det levande vattnet. Kvinnans intresse vaknade, Jesus förklarade vidare. Vattnet som en källa inombords, vattnet som Jesus kan ge varje törstig människa. Det levande vattnet! Kvinnan lämnade sin kruka där vid brunnen, gav sig iväg in till staden och berättade om sin upptäckt. En hel stad blev bokstavligt talat berörd av detta levande vatten. Törsten och källan möttes, en hel stad förvandlades – och en anonym kvinna var det förlösande redskapet!

Pingstkyrkan Umeå har sjösatt (ursäkta vattenskämtet) projektet Framtidens Mötesplats. Vi behöver ett ”nytt vattentorn”. Det handlar inte om häftig belysning, spektakulär arkitektur, fysiskt landmärke i staden. Det handlar om Jesus, det levande vattnet! Flera måste få del av honom, en värld törstar efter det rena, friska, hälsosamma. Vi drömmer om och arbetar för att inom ca fem år få inviga ett vattentorn, fyllt av levande vatten till törstande, behövande människor i Umeå med omnejd!
Om detta berättar vi om varje söndag i Pingstkyrkan, välkommen!

Lennart Holmner

Att låta Gud verka

För några veckor sedan skrev Elina här på bloggen om att bli sårad, och utifrån det pekade hon på att det är helt i sin ordning att ha ett mjukt och sårbart hjärta (scrolla ned och läs om ni missat!).

Detta tyckte jag var väldigt bra, något vi verkligen behöver höra och ta till oss. En sak som är så oerhört viktig med att ha ett ödmjukt hjärta är att Gud lättare kan tala till oss och forma oss. Ofta har vi lätt att sluta oss och vara ovilliga när Gud kommer och vill ändra på något, vi gör oss hårda och ignorerar det obehag som kan komma när Gud pekar på något i våra liv som vi behöver förändra.

Jag har nu gått en halv termin på UBS (Umeå bible school) och har upplevt otroligt starkt hur Gud har börjat skala bort muren på mitt hjärta. Extra sköra människor (som jag själv räknar mig till) tror jag har extra lätt att få hårda hjärtan av den enkla anledningen att vi vill skydda oss från omvärlden, men detta gör även att vi till en viss mån stänger ute Gud. I och med bibelskolan så har jag sakta men säkert börjat skala bort sådant som inte följt mitt syfte i Guds rike, det känns verkligen som att Gud har satt mig under ett mikroskop och djupdykt in i mitt hjärta för att leda in mig på rätt väg och slå bort alla lager av sten som jag lagt där.

Behöver du kanske känna efter i ditt eget hjärta, är det gjort av kött eller har det börjat bildas lite granit på ytan? Ta kanske en liten stund och känn efter om det är något Gud vill säga och/eller vill förändra/förvandla i ditt liv just nu. Fundera även över hur det känns, är du villig att följa eller är det något som gör att du tvekar? Ibland måste vi våga ställa oss själva mot väggen och låta Gud verka, be honom vara specifik och kanske till och med förklara varför.

Herre, tack för att du ser var och en av oss och har ett unikt syfte med varje liv. Tack för att du vill forma oss och bryr dig om oss. Jag ber att du ska öppna våra hjärtan och ge oss mod och styrka att följa den kallelse du lagt ned i våra liv. Hjälp oss att vara villiga och lyda när du talar till oss. Amen

Cecilia Brännström

Jesus förvandlar

Under de senaste åren har jag fått till mig ett antal olika berättelser från människor i min generation som har gjort mig ledsen och fundersam. Och glad på samma gång.

Glad för att jag verkligen uppskattar när vi människor pratar med varandra. Inte bara om väder och vind utan också om de djupa frågorna, de där frågorna som en kan brottas med och där det inte alltid finns några givna svar. Jag uppskattar när vi kan dela motgångar, sår, besvikelser. Det gör oss till hela människor och det gör mig glad.

Ledsen för att de här berättelserna som jag fått till mig var just av den karaktären att de handlade om sår. Sår som människor tillfogats under unga år och som fortfarande påverkar idag, 20-25 år senare.

I min tro på Jesus har jag som vuxen fått erfara nåden. Att jag är älskad och önskad precis så som jag är. Jag behöver inte prestera ett visst mått av tro eller ett visst mått av handlingar för att duga. Jag behöver bara från hjärtat säga ”ja tack, jag vill tro på dig Jesus och följa dig.” Utifrån det förvandlar Jesus mig.

I våra kristna kyrkor runt om i Sverige har vi genom åren berättat om just detta fantastiska att vi får vara frälsta av nåd.

Men de där berättelserna som jag fått till mig. De säger också nåt annat. De säger att människor har mötts av prestationskrav, av yttre krav på att fullgöra något slags kristna plikter på ett sätt som dels inte har varit förenligt med den egna personligheten och dels kanske inte heller alla gånger med tron. Unga människor har känt sig misslyckade som kristna för att de inte klarat, eller velat, följa alla de punkter som det predikats om. Och inte bara misslyckade som kristna, utan också misslyckade som individer. Det har skapat djupa sår och för en del har det fått katastrofala följder långt upp i vuxen ålder. Andra har bearbetat och kommit vidare men ärren sitter kvar.

Jag vet vad de pratar om för jag var själv en av de där unga människorna, jag har sett och hört det de berättar om. Jag förstår vad de menar.

Till dig som var en av de unga vill jag säga: Jesus är nåd. Jesus är kärlek. Det var inte Jesus som gjorde dig illa, det var människor. Om du vågar närma dig Jesus igen så kommer Han att ta emot dig.

Till dig som möter unga (och alla andra åldrar) idag vill jag säga: Berätta om nåden! Lev nåden. Lita på att Jesus förvandlar människor inifrån. Vi ska undervisa om vad Bibeln säger till oss men utan att lägga Bibelns ord som en börda på människor.

Till alla oss som finns i en kristen församling vill jag säga: Låt oss prata med varandra. Vi har en underbar Gud som gett oss frälsning genom Jesus. Den glädjen delar vi med varandra. Men glädjen blir inte mindre, utan snarare större, om vi också delar smärtan. Och när smärtan som ändå finns där, blir tillåten, då är vi med och bygger bort ledsamma berättelser om sår orsakade av kyrkans människor.

Till dig som aldrig har varit i en kyrka vill jag säga: Välkommen! Den kristna kyrkan är en samling människor med fel och brister, frälsta av nåd, förvandlade av Jesus själv. Ingen är perfekt men vi vill hjälpa varandra. (Utan att tillfoga sår.)

”Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.” Ef 2:8

Rebecka Enström

Om du är en av dem som bär en berättelse av sår och vill prata med någon, välkommen att kontakta Pingstkyrkans samtalsteam: 090-141010 eller samtal@umea.pingst.se

För mitt hjärta

Jag hade tänkt skriva om hösten. Om saker som blommar över och är som vackrast just då. Om sådant som vissnar och måste dö eller åtminstone vila för att kunna blomma igen. 

Men så blev jag sårad. Nu får den här texten istället handla om förlåtelse. Säkert är vi fler som behöver några minuter till reflektion kring detta. Vi bär ju alla på dem, de där inre såren, ärren. En del pinfärska och öppna, en del täckta av ärrvävnad och så de infekterade som vi envist lägger förband på, vägrar att lufta, rengöra och smörja. 

Jag tror att vi ofta misstolkar den smärta som drabbar oss när vi blir sårade. Vi vill instinktivt skydda oss själva från smärta. Det gör ju ont, och det vill vi såklart helst slippa. När vi blir sårade drar vi därför ofta slutsatsen att smärtan vi känner är fel. Det leder till att vi får svårt att lita på människor, vi håller oss på vår vakt, vi släpper inte in varandra. Men det är inget fel på smärtan! Smärtan säger oss att vi hållit vårt hjärta mjukt, sårbart. Och det är helt i sin ordning. Bibeln talar flera gånger om ett hårt hjärta som något negativt.  

Hes 36: 26 ”Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött.”

När vi blir sårade borde vi alltså snarare dra slutsatsen att det mesta verkar vara i sin ordning. Jag har ett mjukt och sårbart hjärta som jag har delat med mig av precis som det är tänkt. Den här bönen vill jag be just nu. För mitt hjärta.

”Gud, du ser hur ledsen och sårad jag blev av den/de här personerna. Du som känner mitt hjärta. Hjälp mig att leva i din heliga förlåtelse, även då jag inte kan förändra något av det som hänt eller den/de personer det rör. Ge mig mod att fortsätta leva med ett mjukt och sårbart hjärta.”

”Samla för att sända

Plåtslagaren kommer klättrande ned från stegen utanför kyrkan. Han skakar uppgivet på huvudet. Det ser inte alls bra ut, berättar han. Ni borde egentligen byta hela taket, men det är ändå inte säkert att det blir bra. Det har läckt in så mycket och så länge. Men går det inte att lösa lite smidigare? Går det inte att bara fixa läckaget, hör jag mig själv fråga. Denna plåtslagare verkar säker på sin sak att det krävs något radikalt. Senare ska det visa sig att det går att skjuta den stora frågan om takbyte eller totalrenovering framför oss en kort tid till, en vinter eller två, med hjälp av en provisorisk lösning.

Uppe på kontoret är dock andra aktiviteter i full gång. Det planeras för höstens olika samlingar, möten och verksamheter. Det enda som märks av fastighetsproblematiken där är slitaget. Precis som i övriga delar av kyrkan. Det är som om vi vant oss vid att det mesta är slitet. Ett välsignat slitage. Vi har ju använt det för Guds verk, men snart går det inte längre. Därför är frågan om Framtidens mötesplats på bordet igen. Vi måste helt enkelt göra något.

Men det är inte bara problemen som driver, visionen driver också. Vi drömmer ju om en kyrka som inte bara sätter Jesus i centrum i kyrkan, utan också i staden. Vi vill se Jesus göra ett nytt intåg i den här välden. Vi drömmer om förvandlade liv och en förvandlad värd. Så vad är då nästa steg?

Jag tror att nästa steg handlar om att samla ihop oss och det vi har. Precis som Jesus bad lärjungarna samla ihop det de hade i mötet med människornas behov av mat. De fick inte ihop så mycket. Det blev fem bröd och två fiskar, men det de räckte och det blev över.

För vår del tänker jag att det handlar om att samla ihop oss och våra resurser. Vi är ju många, en stor slumrande kraft. Sedan jag kom hit till Umeå har jag fascinerats över vilka tillgångar som finns här. Vi har både Hannaskolan och Folkhögskolan Dalkarlså. Ett omfattande socialt arbete mest konkret uttryckt i LP och Secondhand, men även bland romer och nyanlända. Station som en fiskebåt mitt i centrum och så kyrkan med allt vad den rymmer, invandrargrupper och till och med ett teologiskt seminarium. Detta är och gör vi tillsammans med flera andra kyrkor i stan.

Men det är ganska spretigt, ingen av dessa verksamheter slår riktigt igenom. Vi blir därför ganska anonyma och delvis okända för folk i allmänhet. Genom att samla ihop oss och ta vara på de möjligheter som finns i samarbeten och kanske också samlokalisering kan vi bli en starkare och tydligare röst i staden. Därför ser jag inte en kyrkobyggnad när jag tänker på framtidens mötesplats. Jag ser ett kulturcentrum som präglas av andlig och social upprättelse, bildning och hälsa. Ett slags kluster där människor möts och fylls av tro och hopp utan att skämmas för sin tro. Allt med Jesus i centrum.

Fast detta handlar egentligen inta bara om att samla ihop oss för att bygga Pingst Umeå och vår framtida mötesplats. Det är inte motiv nog. Jag tänker att vi skall samla för att sända, för att plantera nya gemenskaper, för att träna och sända ut nya ledare, pastorer och missionärer. Vi skall samla för att stödja de andra församlingarna, det som redan finns och för att utveckla det. Allt med sikte på jordens yttersta gräns. Evangeliet och Jesus är inte bara för oss. Jesus är för alla! Så om plåtslagaren gjorde mig uppgiven för en timme eller två tänker jag nu att vi står inför stora möjligheter.

Ulf Sundkvist pastor och föreståndare, Pingst Umeå

Utbildningsfond

Alla vet vi att utbildning är viktigt, både för ett land men även för den enskilde individen.
Barnhemmet Sven Stromberg Orphans Home (SSOH) i Moshi Tanzania,
startades 2005 och från Umeå pingst har söndagsskolan samt ett antal faddrar samlat in och skänkt ekonomiskt bidrag till driften av detta barnhem.

Vid starten var de flesta barnen små, men nu är flertalet tonåringar och snart mogna att själva gå ut i livet. Under åren har barnen genom barnhemmet fått trygghet och omsorg och även möjlighet till
skolundervisning. Flera står nu inför valet att välja yrke, men sådan vidareutbildning kostar pengar.

Missionsrådet har ett förslag som innebär att bygga upp en utbildningsfond som kan vara
med och bidra till kostnaderna för sådana studier.

Vill du vara med och bidra till detta?

Du kan då sätt in en summa, stor eller liten på församlingens pg 5659-8808 eller
swisha till  123 695 6536 och ange i båda fallen ”Utbildningsfond”.

Tack på förhand!

BÖN, LOVSÅNG & NATTVARD

BLN

BLN
Välkommen på bön, lovsång och nattvard 19 september 19.00.
”På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: »Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.«

Copyright © pingst Umeå