Människa till ande, själ och kropp

infor-guds-ansikte

infor-guds-ansikte

Det är så Gud har skapat mig! Och det går inte att plocka isär delarna och säga, jag struntar i kroppen och ägnar mig bara åt det andliga eller det själsliga. För om vi verkligen gjorde det så skulle vi bokstavligen dör. Inte heller går det att särkoppla kroppen från det själen eller anden. För när vi gör det så lämnar det sår efter sig ibland så djupa att de hämmar vår förmåga att leva med andra människor. Det ena får konsekvenser för det andra när vi försöker skilja dem från varandra. Men om vi istället ser på oss själva som en helhet där vi förstår att själsliga kamper kan märkas av på kroppen och vice versa. Så lever vi ännu närmare vår skapare.

För mig landade denna insikt när jag sysslade med dans och fick uppleva vilken extra dimension i lovprisningen till Gud det var att få dansa till Guds ära. Och vi kan se i Bibeln hur kroppen bjuds in i att vara en del av tron och livet med Gud. Att böja knä (Dan 6:10), att lyfta händerna (ps 63:5) till Gud i bön, i dopet (Luk 3:21) till och med Jesu död och uppståndelse involveras kroppen (Matt 27:50). Denna insikt för mig närmare Jesus och hjälper mig att förstå att frälsningen då också är för så väl kroppen, anden och själen, allt det som är jag. Vilken lycka och vilken befrielse! Om det här är sant, vad innebär det för ditt liv?

Att knäppa västen rätt….

Om du börjar knäppa västen fel blir det fel hela vägen. Det finns bara en lösning på problemet – att börja om och göra rätt från början! Det kan vara lite besvärligt, men alla andra alternativ är sämre, förmodligen inser du det och börjar om. Den erfarenheten har många av oss varit med om, jag tror alla håller med om vad som är det enda rätta att göra. Tänk om det vore lika självklart att göra rätt när det gäller det viktigaste – livet. Jesus säger att vi ska ”söka Guds Rike först”, då ska vi få allt det andra också…..jag tror det är lika viktigt att börja rätt i livet, som att knäppa västen rätt. Att söka Guds Rike betyder att inbjuda Jesus in i sitt liv. Det talas mycket om prioritering, vara fokuserad. Livet är fullt av val vi måste göra. Vad är viktigt, viktigare….viktigast? De flesta valen går mer eller mindre galant, nästan med automatik. Ibland står vi där frustrerade, osäkra, vilsna. Om Jesus får vara navet i ditt liv, tror jag livspusslet ”går ihop”, bitarna faller på plats. Jag inser att det kan låta som klyschor och förenklingar. Men jag har i alla fall 50 års erfarenhet av att det fungerar….hur ser din väst ut, stämmer det med knäppningen? Jag önskar mest av allt att ditt liv ska vara ”rättknäppt”. Börja med Jesus, fortsätt med Jesus, avsluta med Jesus!

Vårhälsningar, Lennart Holmner

Låt inte rädslan leda

Ibland händer det att vardagsmötet levererar. Denna gång vid ett hembesök. Var där för att fira hans födelsedag. Fyllde mer än 90. En gammal och erfaren man alltså. Runt bordet fanns familjen, några vänner och kära hustrun. Samtalet var, åldern till trots, väldigt livligt ända tills ”den gamle” själv tog till orda. Detta som ett svar på frågan varför han var så uppfinningsrik.

”Jo”, sa han. ”om jag i någon mån kan sägas ha lyckats med något här i livet, beror det på att jag inte varit rädd för att misslyckas.” Vilken klokskap! Hans uttalande satte sedan agendan för hela tillställningen. Vilken lysande ”oneliner”! Jag menar att det är ju precis så det är. Är man alldeles så lite rädd för att misslyckas, håller man tillbaka. Är man rädd, vågar man inte språnget. Är man rädd gör man inte ett försök till. Och tvärtom. Övervinner man rädslan vågar man. Vågar man prova kan det hända att man lyckas med det omöjliga.

Fråga Thomas Edison. Tänk om han gett upp? Tänk om han varit rädd för att misslyckas, men han lät inte rädslan leda. Efter omkring 2000 försök lyste den som en sol, den allra första glödlampan 1879 och det var inte det enda han uppfann. Att Edison inte var rädd för att misslyckas förstår vi när vi se på alla hans patent. 1328 uppfinningar säger en hel del!

Tror jag börjar fatta varför det så ofta står att vi inte ska vara rädda i bibeln. Ängeln till Maria och Herdarna, Jesus till Petrus och så vidare. Budskapet enkelt ”Var inte rädd!” Det är ett ord jag lever med hela tiden. Rädslan vill så gärna leda, men jag bjuder motstånd med Ordet. Det har ju både med mitt och våra personliga liv att göra, men lika mycket om vår kultur. Jag tänker därför att det är viktigt att skapa miljöer där man får prova utan rädsla för att misslyckas, så länge målet och avsikten är god. En sådan miljö borde rimligen vara min familj, skolan och arbetsplatsen och vår församling. Min gode vän som nu är på god väg mot hundra har helt klart gjort en upptäckt, men också formulerat något helt avgörande för utvecklingen i tillvaron. ”Om man inte är så rädd för att misslyckas kan det hända att man lyckas!” Min slutsats är enkel. Jag låter inte rädslan leda! Vågar man tro, kan man faktiskt möta Gud och förändra världen!

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare

Gud, döden och jag

Döden skrämmer mig inte längre. Däremot kan jag känna rädsla inför själva döendet. Rädd för att bli ”instängd i min egen kropp”. Ställer jag mig i en hiss, hamnar jag för långt in i en buss eller ännu värre längst bak och längst in på ett flyg, är det kört. Då måste jag pressa tanken för att besegra rädslan, men jag är inte rädd för döden. Döden och jag har gjort upp med varandra. Det är som om döden vet att den inte kommer åt mig. Kanske har det med alla sorgehus jag mött. Rummen där man rör sig lite långsammare, där orden blir färre och volymen lägre. Dessa rum som emellanåt är så fyllda av sorg, vrede och frågor att det inte finns plats för något annat. Jag kan stå handfallen och ordlös, men jag är inte rädd. Döden i rummet är inte farlig. I den tro jag vilar, är döden besegrad; teologiskt, relationellt och till slut även fysiskt.

Döden är brutalt rättvis. Den drabbar alla, oavsett livsstil. Frågan om vems fel det är när någon dör blir därför underordnad det faktum att döden ändå kommer. Förr eller senare. Den är en del av ”arvet från Adam”. Det är helt enkelt ”människans lott” att dö.

Mitt viktigaste verktyg i mötet med döden är den bibliska berättelsen, där Gud gör sig dödlig trots att han inte har en del i arvet. Den oskyldige frälsaren går själv in i döden, in i rummet, som fram till dess hade enda en dörr; en ingång. Väl där tänder han inte ”bara” ljuset, han öppnar en dörr till; en utgång. Det förvandlar för alltid döden till ett ”mellanrum”, ett rum mellan tid och evighet. Döden är inte längre slutet. Berättelsen om stenen som rullas undan och den tomma graven, ger ett annat perspektiv. Det är som ett sädeskorn. När det faller i jorden, dör och begravs, blir kornet inte kvar i den mörka myllan. Det förvandlas och uppstår till ett nytt liv. Det är som att följa ett barn i moderlivet, som vid födelsen rör sig från en begränsad värld till en mycket större värld, där utanför. Vägen genom den smala kanalen, ”dödsprocessen”, kan vara svår och skrämmande, men den leder inte till mörkret, den leder in i evigheten. I alla dessa kristna metaforer finns dessutom en kontinuitet mellan tid och evighet. Att lärjungarna kände igen Jesus efter uppståndelsen stärker hoppet om att också vi ska känna igen varandra i evigheten.

Denna tro gör också något med min bön i mötet med lidandet. Jag tror att Gud både hör och svarar på våra böner! Ofta genom hälsovården, som i linje med det apostoliska uppdraget att ”bota sjuka”, förmedlar läkedom. Nu och då genom ett mirakel, som en blixt från en klar himmel. Men lika ofta väntar han med ingripandet till uppståndelsen vid återkomsten, den där dagen när den andra dörren ska öppnas för oss alla; utgången. En irrationell tro? Ja, men den är hoppfull. Så även om jag är rädd för själva döendet, är jag inte rädd för döden.

Ulf Sundkvist pastor och föreståndare i Pingst Umeå

LIVETS KÄLLA

Satt vid skrivbordet hemma och tänkte av någon anledning på ”livets källa”.

Ett uttryck jag sett i början på den här veckan, när jag läste bibeltexterna för kommande söndag.

Har under de senaste veckorna mött mycket som snurrar i mitt huvud. Människor som på olika sätt har det mycket jobbigt. Frågorna kommer och går. Var ska jag finna någon mening? Kanske du som läser de här raderna också funderar i de banorna.

För mig blev det en tröst i orden ”Livets källa”. 

Har träffat på olika källor i livet rent bokstavligt. En källa som jag visste om som var nästan totalt igenväxt, den rensade vi och den började porla.

Bibeln berättar om en kvinna som kom till Jakobs källa för att hämta vatten.

Där möter hon JESUS som förändrar hela hennes liv.

Jesus världens räddare, som är till för dig, just i din situation.

Vill du hör mer om ”Livets källa” JESUS hör av dig till hos i Pingstkyrkan Umeå så ska vi berätta mer.

FULLT ÖVERALLT

Om det är fullt överallt… då finns det ingen plats. Ingen plats för mig. Och om det inte finns plats för mig, då är jag nog inte önskad.

I mer eller mindre stor utsträckning har vi nog alla känt känslan att inte vara önskade. I vardagliga situationer. Eller i livet i stort. Du kanske inte blev bjuden på kalaset. Du kanske blev bortvald av klasskompisarna i mellanstadiet. Du kanske inte fick någon att gå på balen med. Du kanske blev lämnad av din man för någon annan. Du kanske inte vet vem din pappa är. Du kanske inte får uppehållstillstånd. Du kanske står utan jobb. Du kanske aldrig får besök i ditt hem.

Ingen att fira jul med.

Advent och jul är familjens högtid. Den tid då den som har en plats får känna sig mer önskad än någonsin och samtidigt den tid då den som saknar en given plats kan känna sig enormt oönskad.

Advent och jul är också kyrkans högtid. Den tid då vi berättar om Jesu födelse, om Jesus som är grunden för det vi tror på. När Jesus skulle födas var det fullt överallt. Inget enda värdshus hade plats att ta emot Josef och Maria, hon som snart skulle föda Jesus. Jesus var inte önskad på värdshusen. Och allt sedan dess har många människor i alla generationer nekat Jesus plats.

Jesus vet vad det innebär att inte känna sig önskad. Ändå ger han varje människa erbjudandet om och om igen att låta honom få ta plats. Och dessutom: Han ger varje människa erbjudandet att FÅ en plats. En plats i Guds hjärta, där det är fullt av kärlek och alltid finns plats för DIG!

Söndag 9 december är du välkommen till Pingstkyrkan för att dela julens gemenskap kring berättelsen om Jesu födelse. Vi spelar musikalen ”FULLT ÖVERALLT – Maria fick föda i bilen” kl. 11.00 och kl. 14.00.

Det är många människor som kommer till Pingstkyrkan varje söndag. Men även om det verkar vara fullt överallt vill vi ta emot dig. För vi vill att alla som vill ta emot Jesus ska få plats, inte bara i Guds hjärta, utan också i gemenskapen på jorden.

Välkommen!

Rebecka Enström

Fullt överallt-Maria fick föda i bilen

 

Han bjöd mig på en Cola

”Varsågod” sa han och räckte mig glaset med Coca-cola och log. Den okände mannen ville så gärna bjuda mig på något. ”Tack!” sa jag och tog emot.

Härberget hade precis öppnat. Gästerna för natten samlades så sakteliga i korridoren. Jag stod där och småpratade med några av dem. När det efterhand gick upp för dem att jag var pastor i församlingen som hjälpt till att ordna härberget, sken de upp. En efter en ville hälsa och jag fick till och med ett par pussar på kinden. Generad och glad stod jag där och lysande på deras berättelser. Under tiden fylldes hjärtat av kärlek. EU-migranter är ju människor som du och jag, fast med en helt annan bakgrund och helt andra förutsättningar.

På vägen hem den kvällen var jag omtumlad. Dagen hade bjudit på så många olika saker. Församlingens liv och verksamhet är så bred att en vanlig dag kan växla mellan det mest underbara till det allra svåraste. Just den här dagen var det verkligen både och. Känslan av otillräcklighet hade verkligen krupit innanför skinnet. Kraften och de kloka orden tycktes inte räcka och inte tiden heller.

Men så kom jag ju till härberget. Mötet med en utsträckta hand och med ett till bredden fyllt glas med coca-cola lyfte mig upp på banan igen. Märkligt att en så enkel handling kan göra så stort intryck! Samtidigt slog det mig att det är ju detta Julen handlar om.

Evangeliet är en gåva, ett till bredden fyllt glas med kärlek, en dryck som försonar lyfter och bär. Evangeliet förkroppsligas i Jesus Kristus. Evangeliet som lyser fram ur ett stall, inte ur ett palats, säger mig att det är tillgängligt för alla.

Så jag tänker att även om kraften sinar ibland. Även om vi kan tycka att vi inget har att ge. Även om vi är fattiga och utsatta kan alla bidra med något, en gåva till en okänd, en gåva till våra närmaste, en gåva till kyrkan. Allt som ges med kärlek välsignar och lyfter. Den kunskapen blir varje människa given, som ger och tar emot.

Jag somnade trött, men tacksam den kvällen. Snart är det Jul.

God Jul och Gott nytt år!

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare för Pingst Umeå

FRAMTIDENS VATTENTORN…förlåt, MÖTESPLATS!

Det har varit och är ett riktmärke, nåt att orientera sig efter i den stad som ständigt växer. Vattentornet på Mariehem, en betongkoloss på berget, stadigt förankrad sedan 60-talet. Ja, 1960-talet alltså…hur Umeåborna fick sitt vatten tidigare får någon annan berätta om.

Inte det mest spektakulära bygget, men har fyllt och fyller sin livsviktiga funktion för tusentals människor varje dag. Nu har tornet totalrenoverats. En ny ljussättning invigs i veckan, vattentornet kommer i blickpunkten på ett helt nytt sätt. VD för Vakin berättar i lyriska ordalag om renoveringen: ” Vi har isolerat, sanerat, rättat till, bytt ut….”, och det minst sagt livsnödvändiga tillägget; ” Många tar dör givet att vatten finns i våra kranar, men vi måste vara rädda om vårt vatten.”

För länge sedan, på 30-talet, och då menar jag inte 1930….satte sig Jesus vid en brunn i staden Sykar. Det var den tidens vattentorn, lika livsviktigt. En kvinna kom också dit och ett samtal inleddes. Jesus talade om det levande vattnet. Kvinnans intresse vaknade, Jesus förklarade vidare. Vattnet som en källa inombords, vattnet som Jesus kan ge varje törstig människa. Det levande vattnet! Kvinnan lämnade sin kruka där vid brunnen, gav sig iväg in till staden och berättade om sin upptäckt. En hel stad blev bokstavligt talat berörd av detta levande vatten. Törsten och källan möttes, en hel stad förvandlades – och en anonym kvinna var det förlösande redskapet!

Pingstkyrkan Umeå har sjösatt (ursäkta vattenskämtet) projektet Framtidens Mötesplats. Vi behöver ett ”nytt vattentorn”. Det handlar inte om häftig belysning, spektakulär arkitektur, fysiskt landmärke i staden. Det handlar om Jesus, det levande vattnet! Flera måste få del av honom, en värld törstar efter det rena, friska, hälsosamma. Vi drömmer om och arbetar för att inom ca fem år få inviga ett vattentorn, fyllt av levande vatten till törstande, behövande människor i Umeå med omnejd!
Om detta berättar vi om varje söndag i Pingstkyrkan, välkommen!

Lennart Holmner

Att låta Gud verka

För några veckor sedan skrev Elina här på bloggen om att bli sårad, och utifrån det pekade hon på att det är helt i sin ordning att ha ett mjukt och sårbart hjärta (scrolla ned och läs om ni missat!).

Detta tyckte jag var väldigt bra, något vi verkligen behöver höra och ta till oss. En sak som är så oerhört viktig med att ha ett ödmjukt hjärta är att Gud lättare kan tala till oss och forma oss. Ofta har vi lätt att sluta oss och vara ovilliga när Gud kommer och vill ändra på något, vi gör oss hårda och ignorerar det obehag som kan komma när Gud pekar på något i våra liv som vi behöver förändra.

Jag har nu gått en halv termin på UBS (Umeå bible school) och har upplevt otroligt starkt hur Gud har börjat skala bort muren på mitt hjärta. Extra sköra människor (som jag själv räknar mig till) tror jag har extra lätt att få hårda hjärtan av den enkla anledningen att vi vill skydda oss från omvärlden, men detta gör även att vi till en viss mån stänger ute Gud. I och med bibelskolan så har jag sakta men säkert börjat skala bort sådant som inte följt mitt syfte i Guds rike, det känns verkligen som att Gud har satt mig under ett mikroskop och djupdykt in i mitt hjärta för att leda in mig på rätt väg och slå bort alla lager av sten som jag lagt där.

Behöver du kanske känna efter i ditt eget hjärta, är det gjort av kött eller har det börjat bildas lite granit på ytan? Ta kanske en liten stund och känn efter om det är något Gud vill säga och/eller vill förändra/förvandla i ditt liv just nu. Fundera även över hur det känns, är du villig att följa eller är det något som gör att du tvekar? Ibland måste vi våga ställa oss själva mot väggen och låta Gud verka, be honom vara specifik och kanske till och med förklara varför.

Herre, tack för att du ser var och en av oss och har ett unikt syfte med varje liv. Tack för att du vill forma oss och bryr dig om oss. Jag ber att du ska öppna våra hjärtan och ge oss mod och styrka att följa den kallelse du lagt ned i våra liv. Hjälp oss att vara villiga och lyda när du talar till oss. Amen

Cecilia Brännström

Jesus förvandlar

Under de senaste åren har jag fått till mig ett antal olika berättelser från människor i min generation som har gjort mig ledsen och fundersam. Och glad på samma gång.

Glad för att jag verkligen uppskattar när vi människor pratar med varandra. Inte bara om väder och vind utan också om de djupa frågorna, de där frågorna som en kan brottas med och där det inte alltid finns några givna svar. Jag uppskattar när vi kan dela motgångar, sår, besvikelser. Det gör oss till hela människor och det gör mig glad.

Ledsen för att de här berättelserna som jag fått till mig var just av den karaktären att de handlade om sår. Sår som människor tillfogats under unga år och som fortfarande påverkar idag, 20-25 år senare.

I min tro på Jesus har jag som vuxen fått erfara nåden. Att jag är älskad och önskad precis så som jag är. Jag behöver inte prestera ett visst mått av tro eller ett visst mått av handlingar för att duga. Jag behöver bara från hjärtat säga ”ja tack, jag vill tro på dig Jesus och följa dig.” Utifrån det förvandlar Jesus mig.

I våra kristna kyrkor runt om i Sverige har vi genom åren berättat om just detta fantastiska att vi får vara frälsta av nåd.

Men de där berättelserna som jag fått till mig. De säger också nåt annat. De säger att människor har mötts av prestationskrav, av yttre krav på att fullgöra något slags kristna plikter på ett sätt som dels inte har varit förenligt med den egna personligheten och dels kanske inte heller alla gånger med tron. Unga människor har känt sig misslyckade som kristna för att de inte klarat, eller velat, följa alla de punkter som det predikats om. Och inte bara misslyckade som kristna, utan också misslyckade som individer. Det har skapat djupa sår och för en del har det fått katastrofala följder långt upp i vuxen ålder. Andra har bearbetat och kommit vidare men ärren sitter kvar.

Jag vet vad de pratar om för jag var själv en av de där unga människorna, jag har sett och hört det de berättar om. Jag förstår vad de menar.

Till dig som var en av de unga vill jag säga: Jesus är nåd. Jesus är kärlek. Det var inte Jesus som gjorde dig illa, det var människor. Om du vågar närma dig Jesus igen så kommer Han att ta emot dig.

Till dig som möter unga (och alla andra åldrar) idag vill jag säga: Berätta om nåden! Lev nåden. Lita på att Jesus förvandlar människor inifrån. Vi ska undervisa om vad Bibeln säger till oss men utan att lägga Bibelns ord som en börda på människor.

Till alla oss som finns i en kristen församling vill jag säga: Låt oss prata med varandra. Vi har en underbar Gud som gett oss frälsning genom Jesus. Den glädjen delar vi med varandra. Men glädjen blir inte mindre, utan snarare större, om vi också delar smärtan. Och när smärtan som ändå finns där, blir tillåten, då är vi med och bygger bort ledsamma berättelser om sår orsakade av kyrkans människor.

Till dig som aldrig har varit i en kyrka vill jag säga: Välkommen! Den kristna kyrkan är en samling människor med fel och brister, frälsta av nåd, förvandlade av Jesus själv. Ingen är perfekt men vi vill hjälpa varandra. (Utan att tillfoga sår.)

”Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.” Ef 2:8

Rebecka Enström

Om du är en av dem som bär en berättelse av sår och vill prata med någon, välkommen att kontakta Pingstkyrkans samtalsteam: 090-141010 eller samtal@umea.pingst.se

Copyright © pingst Umeå