Hjälp! Jag orkar inte vara en ”god” kristen!

Jag orkar inte! Jag orkar inte leva upp till förväntningar på hur mitt liv ska se ut, vilka karriärsteg jag bör ta, hur glad jag borde vara när jag kommer till en gudstjänst. Hur hjälpsam jag borde vara mot människor, vilka åsikter jag borde ha men som jag egentligen kanske inte har landat i, för jag förstår inte varför jag ”borde” tycka så. Jag orkar inte hålla upp en fasad eller verka som jag har allt under kontroll, jag vill faktiskt inte och vet du vad….då borde jag nog faktiskt inte heller.

Varför borde jag inte det? För att Jesus vill att jag ska göra saker i och av kärlek till honom. ”Men du, det är väl bra att göra bra saker ändå?” kanske, beror på hur man ser det, Bibeln säger ” 3Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.” (1 kor 13:3). Jag har lämnat den här världens slav ok i och med att jag tog emot Jesus i mitt liv och han uppmanar mig att älska honom högst av allt och låta den kärleken få genomsyra allt jag gör och styra det jag gör. Och jag är på en vandring med Jesus, där han lär mig, visar mig och skicklig gör mig. Detta betyder att jag inte är perfekt, att jag borde ändra åsikt då och då för att jag nu har växt i insikt och kunskap. Att jag växer i kärlek till mina medmänniskor och när jag gör det så leder det till mer kärleksfulla handlingar. Jag vill inte hålla på med fasader där det ser ut som att jag är en ”god” kristen utåt sett men på insidan så vet jag att jag inte gör handlingen för att jag älskar Jesus och detta gör honom glad. Utan för att DU ska tycka att jag är en bra människa.

Vi firar påsk nu denna vecka, ett bra tillfälle att påminna sig själv om att Jesus inte dog för att vi ska verka vara bra människor i andras ögon. Han dog för att rädda oss på riktigt, så att vi kan få leva med en Jesus som går med oss varje dag. Så att vi i kraft av den Helige Ande får förändras till att ha mer av Jesu karaktärsdrag. Och detta kommer pågå hela livet till den dagen då jag får förenas med Jesus och jag är nöjd med det.

 

NU ÄR FÖRSONINGSDAGEN

Vi lever mitt i fastetiden. En förberedelsetid för påsken.

Vad handlar egentligen påsk om?

I sångboken Segertoner står det en sång, som har titeln ”Nu är försoningsdagen”. Så mitt i prick vad påsken handlar om.

Har många gånger under mitt liv läst synonymer till ord, det är vad jag gjorde när den här strofen dök upp i mitt minne.

Förlikning, gott förhållande, uppgörelse, bot, gottgörelse.

Smaka på orden, låt dem sjunka ner i din tankevärld.

Nu är …..

I apostlagärningarna kapitel 4 vers 12 står det

”Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.” 

Den här texten handlar om Jesus Din och Min försonare.

Finns det nåd för IS-krigare?

Bredvid Jesus på korset hängde två rövare – Korsfästa! Den ena hånade Jesus för hans oförmåga att lösa situationen. Han som gjort så många under borde väl kunna befria sig själv och rövarna från eländet. Hatet som orsakat hans eget straff gick nu också ut över Jesus. Det var nästan som om Jesus var orsaken till dödsdomen. Den andre såg något helt annat. ”Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont. Så bad han om en tanke: – Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike. Svaret kom omedelbart och han fick inte bara en tanke, han fick ett nytt liv, ett evigt liv. – Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.

Berättelsen om Jesus död och uppståndelse är verkligen dramatisk. Den famnar hela livet. Allt finns där; hatet, våldet, sveken, döden och mörkret. Men där finns också hoppet, kärleken och livet, och det bästa av allt, det är inte mörkret som vinner, det är ljuset. Det är inte hatet som vinner, det är kärleken. Det är inte döden som vinner, det är livet!

Rövarna som hängde på var sitt kors, på varsin sida om Jesus, hängde där på grund av sina egna gärningar. Vi vet inte mycket om dem, med det förstår vi att de måste ha en historia fylld av svek och ondska. Annars hade de inte fått ben och händer genomborrade av 7-tumsspik. En av dem saknade helt självinsikt. Ondskan hade så ockuperat honom att bitterheten trängde igenom till och med i mötet med döden. I hans ord fanns inget hopp. Förnekelsen av de egna misstagen, den egna synden tog till slut hans liv.

Men den andre såg något annat. I orden ” vi har dömts med rätta” finns en insikt som skapar förutsättningar för ett annat liv. Där det finns ånger, finns det insikt. Där det finns insikt finns det oftast självkännedom stor nog att förändring är möjlig. Rövaren hade inte bara vunnit en insikt om sitt eget liv, om sin synd, han hade vunnit en tro på Jesus. Så han bad om en tanke. Den bönen säger inte bara att han tror lite allmänt att Jesus finns, han visar att han tror att Jesus är Herre. Dessa två faktorer – insikten och tron – förändrar hans destination. Rövaren som var på väg bort, gick hem istället, in i paradiset.

När så Jesus träder in i dödens rum, in i dödsriket kommer han inte ensam. Med honom, som var helt utan synd, kommer två rövare. En glad och tacksam, vissheten om att det finns en väg ut ger hopp. Den andre, impregnerad av det hat som tog hans liv, är utan hopp. Så får då Jesus nyckeln som öppnar dörren till evigheten. Rövaren som bad om en tanke går då vidare tillsammans med Jesus, ut ur döden och in i paradiset, in i livet. Beviset blir Jesus egna uppståndelse. Den bortrullade stenen och den tomma graven vittnar tillsammans med alla som mötte Jesus efter uppståndelsen att det inte finns några krafter i den här välden som kan övervinna den kärlek som Jesus kommer med.

I berättelsen finns både allvar och hopp. Förnekelse och hat dödar, medan självinsikt och tro ger liv. Evigt liv!

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare
Luk 23:39-43

Människa till ande, själ och kropp

infor-guds-ansikte

infor-guds-ansikte

Det är så Gud har skapat mig! Och det går inte att plocka isär delarna och säga, jag struntar i kroppen och ägnar mig bara åt det andliga eller det själsliga. För om vi verkligen gjorde det så skulle vi bokstavligen dör. Inte heller går det att särkoppla kroppen från det själen eller anden. För när vi gör det så lämnar det sår efter sig ibland så djupa att de hämmar vår förmåga att leva med andra människor. Det ena får konsekvenser för det andra när vi försöker skilja dem från varandra. Men om vi istället ser på oss själva som en helhet där vi förstår att själsliga kamper kan märkas av på kroppen och vice versa. Så lever vi ännu närmare vår skapare.

För mig landade denna insikt när jag sysslade med dans och fick uppleva vilken extra dimension i lovprisningen till Gud det var att få dansa till Guds ära. Och vi kan se i Bibeln hur kroppen bjuds in i att vara en del av tron och livet med Gud. Att böja knä (Dan 6:10), att lyfta händerna (ps 63:5) till Gud i bön, i dopet (Luk 3:21) till och med Jesu död och uppståndelse involveras kroppen (Matt 27:50). Denna insikt för mig närmare Jesus och hjälper mig att förstå att frälsningen då också är för så väl kroppen, anden och själen, allt det som är jag. Vilken lycka och vilken befrielse! Om det här är sant, vad innebär det för ditt liv?

Att knäppa västen rätt….

Om du börjar knäppa västen fel blir det fel hela vägen. Det finns bara en lösning på problemet – att börja om och göra rätt från början! Det kan vara lite besvärligt, men alla andra alternativ är sämre, förmodligen inser du det och börjar om. Den erfarenheten har många av oss varit med om, jag tror alla håller med om vad som är det enda rätta att göra. Tänk om det vore lika självklart att göra rätt när det gäller det viktigaste – livet. Jesus säger att vi ska ”söka Guds Rike först”, då ska vi få allt det andra också…..jag tror det är lika viktigt att börja rätt i livet, som att knäppa västen rätt. Att söka Guds Rike betyder att inbjuda Jesus in i sitt liv. Det talas mycket om prioritering, vara fokuserad. Livet är fullt av val vi måste göra. Vad är viktigt, viktigare….viktigast? De flesta valen går mer eller mindre galant, nästan med automatik. Ibland står vi där frustrerade, osäkra, vilsna. Om Jesus får vara navet i ditt liv, tror jag livspusslet ”går ihop”, bitarna faller på plats. Jag inser att det kan låta som klyschor och förenklingar. Men jag har i alla fall 50 års erfarenhet av att det fungerar….hur ser din väst ut, stämmer det med knäppningen? Jag önskar mest av allt att ditt liv ska vara ”rättknäppt”. Börja med Jesus, fortsätt med Jesus, avsluta med Jesus!

Vårhälsningar, Lennart Holmner

Låt inte rädslan leda

Ibland händer det att vardagsmötet levererar. Denna gång vid ett hembesök. Var där för att fira hans födelsedag. Fyllde mer än 90. En gammal och erfaren man alltså. Runt bordet fanns familjen, några vänner och kära hustrun. Samtalet var, åldern till trots, väldigt livligt ända tills ”den gamle” själv tog till orda. Detta som ett svar på frågan varför han var så uppfinningsrik.

”Jo”, sa han. ”om jag i någon mån kan sägas ha lyckats med något här i livet, beror det på att jag inte varit rädd för att misslyckas.” Vilken klokskap! Hans uttalande satte sedan agendan för hela tillställningen. Vilken lysande ”oneliner”! Jag menar att det är ju precis så det är. Är man alldeles så lite rädd för att misslyckas, håller man tillbaka. Är man rädd, vågar man inte språnget. Är man rädd gör man inte ett försök till. Och tvärtom. Övervinner man rädslan vågar man. Vågar man prova kan det hända att man lyckas med det omöjliga.

Fråga Thomas Edison. Tänk om han gett upp? Tänk om han varit rädd för att misslyckas, men han lät inte rädslan leda. Efter omkring 2000 försök lyste den som en sol, den allra första glödlampan 1879 och det var inte det enda han uppfann. Att Edison inte var rädd för att misslyckas förstår vi när vi se på alla hans patent. 1328 uppfinningar säger en hel del!

Tror jag börjar fatta varför det så ofta står att vi inte ska vara rädda i bibeln. Ängeln till Maria och Herdarna, Jesus till Petrus och så vidare. Budskapet enkelt ”Var inte rädd!” Det är ett ord jag lever med hela tiden. Rädslan vill så gärna leda, men jag bjuder motstånd med Ordet. Det har ju både med mitt och våra personliga liv att göra, men lika mycket om vår kultur. Jag tänker därför att det är viktigt att skapa miljöer där man får prova utan rädsla för att misslyckas, så länge målet och avsikten är god. En sådan miljö borde rimligen vara min familj, skolan och arbetsplatsen och vår församling. Min gode vän som nu är på god väg mot hundra har helt klart gjort en upptäckt, men också formulerat något helt avgörande för utvecklingen i tillvaron. ”Om man inte är så rädd för att misslyckas kan det hända att man lyckas!” Min slutsats är enkel. Jag låter inte rädslan leda! Vågar man tro, kan man faktiskt möta Gud och förändra världen!

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare

Gud, döden och jag

Döden skrämmer mig inte längre. Däremot kan jag känna rädsla inför själva döendet. Rädd för att bli ”instängd i min egen kropp”. Ställer jag mig i en hiss, hamnar jag för långt in i en buss eller ännu värre längst bak och längst in på ett flyg, är det kört. Då måste jag pressa tanken för att besegra rädslan, men jag är inte rädd för döden. Döden och jag har gjort upp med varandra. Det är som om döden vet att den inte kommer åt mig. Kanske har det med alla sorgehus jag mött. Rummen där man rör sig lite långsammare, där orden blir färre och volymen lägre. Dessa rum som emellanåt är så fyllda av sorg, vrede och frågor att det inte finns plats för något annat. Jag kan stå handfallen och ordlös, men jag är inte rädd. Döden i rummet är inte farlig. I den tro jag vilar, är döden besegrad; teologiskt, relationellt och till slut även fysiskt.

Döden är brutalt rättvis. Den drabbar alla, oavsett livsstil. Frågan om vems fel det är när någon dör blir därför underordnad det faktum att döden ändå kommer. Förr eller senare. Den är en del av ”arvet från Adam”. Det är helt enkelt ”människans lott” att dö.

Mitt viktigaste verktyg i mötet med döden är den bibliska berättelsen, där Gud gör sig dödlig trots att han inte har en del i arvet. Den oskyldige frälsaren går själv in i döden, in i rummet, som fram till dess hade enda en dörr; en ingång. Väl där tänder han inte ”bara” ljuset, han öppnar en dörr till; en utgång. Det förvandlar för alltid döden till ett ”mellanrum”, ett rum mellan tid och evighet. Döden är inte längre slutet. Berättelsen om stenen som rullas undan och den tomma graven, ger ett annat perspektiv. Det är som ett sädeskorn. När det faller i jorden, dör och begravs, blir kornet inte kvar i den mörka myllan. Det förvandlas och uppstår till ett nytt liv. Det är som att följa ett barn i moderlivet, som vid födelsen rör sig från en begränsad värld till en mycket större värld, där utanför. Vägen genom den smala kanalen, ”dödsprocessen”, kan vara svår och skrämmande, men den leder inte till mörkret, den leder in i evigheten. I alla dessa kristna metaforer finns dessutom en kontinuitet mellan tid och evighet. Att lärjungarna kände igen Jesus efter uppståndelsen stärker hoppet om att också vi ska känna igen varandra i evigheten.

Denna tro gör också något med min bön i mötet med lidandet. Jag tror att Gud både hör och svarar på våra böner! Ofta genom hälsovården, som i linje med det apostoliska uppdraget att ”bota sjuka”, förmedlar läkedom. Nu och då genom ett mirakel, som en blixt från en klar himmel. Men lika ofta väntar han med ingripandet till uppståndelsen vid återkomsten, den där dagen när den andra dörren ska öppnas för oss alla; utgången. En irrationell tro? Ja, men den är hoppfull. Så även om jag är rädd för själva döendet, är jag inte rädd för döden.

Ulf Sundkvist pastor och föreståndare i Pingst Umeå

LIVETS KÄLLA

Satt vid skrivbordet hemma och tänkte av någon anledning på ”livets källa”.

Ett uttryck jag sett i början på den här veckan, när jag läste bibeltexterna för kommande söndag.

Har under de senaste veckorna mött mycket som snurrar i mitt huvud. Människor som på olika sätt har det mycket jobbigt. Frågorna kommer och går. Var ska jag finna någon mening? Kanske du som läser de här raderna också funderar i de banorna.

För mig blev det en tröst i orden ”Livets källa”. 

Har träffat på olika källor i livet rent bokstavligt. En källa som jag visste om som var nästan totalt igenväxt, den rensade vi och den började porla.

Bibeln berättar om en kvinna som kom till Jakobs källa för att hämta vatten.

Där möter hon JESUS som förändrar hela hennes liv.

Jesus världens räddare, som är till för dig, just i din situation.

Vill du hör mer om ”Livets källa” JESUS hör av dig till hos i Pingstkyrkan Umeå så ska vi berätta mer.

FULLT ÖVERALLT

Om det är fullt överallt… då finns det ingen plats. Ingen plats för mig. Och om det inte finns plats för mig, då är jag nog inte önskad.

I mer eller mindre stor utsträckning har vi nog alla känt känslan att inte vara önskade. I vardagliga situationer. Eller i livet i stort. Du kanske inte blev bjuden på kalaset. Du kanske blev bortvald av klasskompisarna i mellanstadiet. Du kanske inte fick någon att gå på balen med. Du kanske blev lämnad av din man för någon annan. Du kanske inte vet vem din pappa är. Du kanske inte får uppehållstillstånd. Du kanske står utan jobb. Du kanske aldrig får besök i ditt hem.

Ingen att fira jul med.

Advent och jul är familjens högtid. Den tid då den som har en plats får känna sig mer önskad än någonsin och samtidigt den tid då den som saknar en given plats kan känna sig enormt oönskad.

Advent och jul är också kyrkans högtid. Den tid då vi berättar om Jesu födelse, om Jesus som är grunden för det vi tror på. När Jesus skulle födas var det fullt överallt. Inget enda värdshus hade plats att ta emot Josef och Maria, hon som snart skulle föda Jesus. Jesus var inte önskad på värdshusen. Och allt sedan dess har många människor i alla generationer nekat Jesus plats.

Jesus vet vad det innebär att inte känna sig önskad. Ändå ger han varje människa erbjudandet om och om igen att låta honom få ta plats. Och dessutom: Han ger varje människa erbjudandet att FÅ en plats. En plats i Guds hjärta, där det är fullt av kärlek och alltid finns plats för DIG!

Söndag 9 december är du välkommen till Pingstkyrkan för att dela julens gemenskap kring berättelsen om Jesu födelse. Vi spelar musikalen ”FULLT ÖVERALLT – Maria fick föda i bilen” kl. 11.00 och kl. 14.00.

Det är många människor som kommer till Pingstkyrkan varje söndag. Men även om det verkar vara fullt överallt vill vi ta emot dig. För vi vill att alla som vill ta emot Jesus ska få plats, inte bara i Guds hjärta, utan också i gemenskapen på jorden.

Välkommen!

Rebecka Enström

Fullt överallt-Maria fick föda i bilen

 

Han bjöd mig på en Cola

”Varsågod” sa han och räckte mig glaset med Coca-cola och log. Den okände mannen ville så gärna bjuda mig på något. ”Tack!” sa jag och tog emot.

Härberget hade precis öppnat. Gästerna för natten samlades så sakteliga i korridoren. Jag stod där och småpratade med några av dem. När det efterhand gick upp för dem att jag var pastor i församlingen som hjälpt till att ordna härberget, sken de upp. En efter en ville hälsa och jag fick till och med ett par pussar på kinden. Generad och glad stod jag där och lysande på deras berättelser. Under tiden fylldes hjärtat av kärlek. EU-migranter är ju människor som du och jag, fast med en helt annan bakgrund och helt andra förutsättningar.

På vägen hem den kvällen var jag omtumlad. Dagen hade bjudit på så många olika saker. Församlingens liv och verksamhet är så bred att en vanlig dag kan växla mellan det mest underbara till det allra svåraste. Just den här dagen var det verkligen både och. Känslan av otillräcklighet hade verkligen krupit innanför skinnet. Kraften och de kloka orden tycktes inte räcka och inte tiden heller.

Men så kom jag ju till härberget. Mötet med en utsträckta hand och med ett till bredden fyllt glas med coca-cola lyfte mig upp på banan igen. Märkligt att en så enkel handling kan göra så stort intryck! Samtidigt slog det mig att det är ju detta Julen handlar om.

Evangeliet är en gåva, ett till bredden fyllt glas med kärlek, en dryck som försonar lyfter och bär. Evangeliet förkroppsligas i Jesus Kristus. Evangeliet som lyser fram ur ett stall, inte ur ett palats, säger mig att det är tillgängligt för alla.

Så jag tänker att även om kraften sinar ibland. Även om vi kan tycka att vi inget har att ge. Även om vi är fattiga och utsatta kan alla bidra med något, en gåva till en okänd, en gåva till våra närmaste, en gåva till kyrkan. Allt som ges med kärlek välsignar och lyfter. Den kunskapen blir varje människa given, som ger och tar emot.

Jag somnade trött, men tacksam den kvällen. Snart är det Jul.

God Jul och Gott nytt år!

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare för Pingst Umeå

Copyright © pingst Umeå