Det är synd……!

”Det är synd om människorna”, skrev August Strindberg, en av de främsta svenska författarna. Citatet är ur pjäsen Ett drömspel(1902) och skildrar hur guden Indras dotter skickas ned till jorden för att ta del av människans livsvillkor. Originalet – Bibeln – berättar hur Gud själv blir människa. Delar alla våra livsvillkor, konfronteras med syndens makt , tar itu med syndens djupaste rötter genom sin död på korset, uppstår och lägger grunden för en ny mänsklighet befriad från syndens makt. Tro Herren Jesus så blir du frälst – så har det ljudit i tvåtusen år – fortfarande är det världens bästa budskap!

Det är synd på riktigt att alla dessa kvinnor har utsatts för vidriga övergrepp av män med makt, pengar, begär. Oavsett om det sker i underhållningsbranschen, näringslivet, idrottsrörelsen, kyrkan. Det är synd på riktigt!                                                                                                                        Det är synd på riktigt att journalistkåren/media överträffar varandra att producera och skildra kändisars och okända människors sexuella eskapader. Jag låter förmodligen som en hopplös moralist, men tycker att mycket av mediautbudet är själsligt giftutsläpp. Det är synd på riktigt!                                     Det är synd på riktigt med ett system där hyrläkare via bemanningsföretag kan kosta tvåhundratusen kronor i veckan. Ett orättfärdigt system som i förlängningen dränerar välfärdssystemet och drabbar den svagaste.                                      Vreden och de många vittnesmålen i media dessa dagar om övergrepp och trakasserier har min djupaste respekt. Det jag saknar i debatten är Bibelns och Jesu människosyn om kärlek och repekt, trohet och livslånga relationer som ett ideal. Jag tror helt enkelt vi har underskattat detta, sett det som mossigt och töntigt – och det är synd på riktigt! Vi är alla syndare som behöver Jesus, den ende som kan befria oss från syndens gift i vår värld!

Lennart Holmner

 

Tråden på väg mot frälsning

Jag gillar berättelser om människors liv. Filmer baserade på verkliga händelser, biografier om olika levnadsöden och tidningsreportage som belyser någons vardagsliv. Jag fascineras.

Ett människoliv innehåller många olika delar, ljusa och mörka. Många val längs vägen och många vändningar och riktningar orsakade av omständigheter runt om. Det går aldrig att förutsäga hur ett liv kommer att se ut. Hur val och omständigheter kommer att påverka framtiden. Men i efterhand brukar många kunna se hur det ena ledde till det andra och på nåt sätt se en tråd löpa från tidig barndom till dagens datum. Men tråden löper aldrig rakt. Den går i krokar och ibland även i knutar.

Människor som funnit Jesus brukar också kunna berätta om vägen till beslutet att tro. Och den är inte heller förutsägbar. Olika till synes oviktiga händelser kan vara de mest avgörande händelserna när man blickar bakåt och ser hela tråden.

Vi kan inte förutsäga vägen fram till någons beslut att tro. Vi vet att Jesus har frälst oss av nåd och att var och en som vill ta emot den nåden är välkommen. Men vägen fram till beslutet är unik för varje människa. Det sista steget är bara en del av vägen. För tänk vilken betydelse de till synes oviktiga händelserna kan ha!

När du tar tid för ett barn i grannskapet, när du kramar om din kollega i sorg, när du bakar bröd åt en ensam, när du skjutsar barnens kompisar, när du stannar upp och lyssnar in en medmänniskas problem, när du skickar ett brev till din släkting, när du vågar dela din egen smärta, när du klipper grannens gräsmatta, när du ringer det där telefonsamtalet, när du arbetar ideellt med något praktiskt, när du möter en okänd på bussen med ett varmt leende – då är du kanske med och väver på tråden till den människans frälsning.

Du som känner Jesus, du har Honom med dig i din vardag och i det du gör där. Han använder dig i det till synes oviktiga.

Gud välsigne dig!

Rebecka Enström

En annan horisont

Sitter i Göteborg när jag skriver de här raderna, ser ut genom fönstret i min sons lägenhet. En parkering nästan full med bilar, lyfter blicken och ser en begravningsplats. Tidigare under veckan har jag varit vid mina svärföräldrars och för- äldrars gravar. För en liten stund sedan ringde telefonen och en person undrade om jag kunde komma och prata om sorg. ”En annan horisont”. Har även varit på en av mina favoritplatser i en skog och ätit lunch. Ett helt fantastiskt ställe. ”En annan horisont”.

Livet för en in i olika horisonter, den ena dagen regnar det och nästa skiner solen.

Vilken spegling av livet som du och jag möter.

Har även passerat en plats som har betytt oerhört mycket i mitt liv. Den platsen heter Svanvik, och där finns en gård som heter Sörgården, som gav mig en ny horisont i livet redan 1962 då jag fick möta världens frälsare Jesus, som min personlige vän och hjälpare. Under alla år sedan dess har jag fått nåden att leva tillsammans med Jesus.

Den Jesus som gett mig ”En annan horisont” så många gånger i livet berättar vi om för dig i Pingstkyrkan. Kom gärna dit, ring eller maila oss så ska vi berätta mer om ”En annan horisont.

Katastrof – ingen bild…!

De senaste dagarna har vi levt med ett lyxproblem – vi förlorade bilden i vår TV. Den kom och gick, meddelandet vi fick när vi undersökte var ”dålig signalkvalite”. Det är verkligen ett lyxproblem, alla mina förfäder överlevde utan TV, men jag erkänner – vill gärna se kvällsnyheterna, och barnen vill ha sina barnprogram…..Nåväl, en expert tillkallades och problemet åtgärdades. Med raska steg upp på taket, några minuter med justering och kalibrering av mikrovågshuvudet, och så var bilden knivskarp igen. Skönt besked, men hans påpekande tog tag i mig: ”Du har ett träd som står i vägen, grenarna och löven hindrar signalen att nå parabolen!” Var det möjligt – så lite löv, så avgörande betydelse för att få en tydlig bild…?! Rådet jag fick var att kapa bort några grenar, röja undan så det blir fri sikt från parabolen och ut i rymden mot satelliten. Om jag vill ha en tydlig bild, vill säga – det valet är mitt.

Jag tror att alla människor har ett behov av Gud, är skapade för att ha en relation med Gud. Jesus kom till jorden för att ge oss en tydligare bild av vem Gud är, ja han visade verkligen vem Gud är! I livet vi lever finns mycket lövverk, många grenar och träd som skymmer signalerna från himlen, hindrar oss från att se.( Någon har sagt att av alla träd är sammanträdet det mest ofruktbara….fundera på det, du…!)

En person som levde samtidigt med Jesus var Johannes Döparen. Han kallades för Vägröjaren. Uppgiften var att röja undan allt som stod i vägen för att människorna skulle se klart, se vem Gud verkligen är. Den kristna kyrkan har som sitt viktigaste uppdrag att vara vägröjare, skapa förutsättningar för att du och jag ska få en klar bild av vem Gud är. Inget är viktigare än att lära känna den Gud som skapat oss för relation med honom, tron på Jesus gör detta möjligt. Om detta vill vi berätta om i Pingstkyrkan med alla dess verksamhetsgrenar, välkommen att besöka oss!
Lennart Holmner

Tro

Ett litet ord. Både verb och substantiv. Både rörelse och vila. Handling och förtröstan.

Jag har återigen fascinerats av berättelsen om Abra(h)am, hans fru Sara och deras liv.

Du hittar den i 1 Mos 12 och framåt; Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. Där ska jag göra dig till ett stort folk jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort och du ska bli till en välsignelse… I dig ska jordens alla släkten bli välsignade.

…Abram gav sig iväg som Herren hade sagt till honom.

Det märkliga löftet upprepas, under resans gång, bland annat i den djärva uppmaningen; se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem. Så ska din avkomma bli.

Tiden går, snarare rinner iväg och enligt berättelsen, med sådana konsekvenser att “ett stort folk” närmast ter sig som ett skämt. Sara kan knappast hålla tillbaka sin skepsis, överårig som hon hinner bli och därmed oförmögen att föda barn. Ska jag få känna åtrå när jag är utsliten och min man är gammal, tänker hon leende.

Löftet återkommer envist  och blir allt mer konkret. Vid den bestämda tiden nästa år kommer jag tillbaka till dig och då ska Sara ha en son. Skulle något vara omöjligt för Herren.

Åh vad jag älskar den här korta notisen; Herren såg till Sara som han lovat och Herren gjorde med Sara som han sagt. Isak föds och ännu ett genialiskt drag i Guds mästerplan är fullbordat. Varken första eller sista gången som Gud agerar när en människas resurser och kontroll närmar sig nollstrecket.

Löftet om välsignelse för alla folk ska bäras upp av ett ännu större mirakel; För ett barn blir oss fött och en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste(Jes.9:6)

Tiden går. Igen. Men så, hundratals år senare får dessa legendariska ord universum att lysa upp: Och ordet blev kött och bodde bland oss och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har ifrån Fadern. Och han var full av nåd och sanning(Joh.1)

Vem kan meditera över Paulus storslagna lovprisning(Ef.), över det infriade löftet, utan att beröras? Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen

Vår tro mår så innerligt gott av Herrens ord. Låt Kristi Ord bo hos er med hela sin rikedom (Kol 3:16-17) Vår tanke får fäste i samma mylla som Sara fick. Nuddar vid den vilda glädje som får Maria, Jesus mamma att fara ut i lovprisning, enligt Luk. 1:46-55.

Vi rör oss sedan så behändigt, så smidigt i förväntan, i tjänst för bröder och systrar med samma tro. Både nära och på distans. Vi ser på de som inte vet, inte fått höra, med en ny värme, med en uppriktig längtan att dela de goda nyheterna.

Gud välsigne dig den här hösten. Gör slag i beslut du fattat. Herren väntar på dig. Din tro ska stadigt utvecklas.

Det är ju björkar överallt

Jag tror knappast alla ni som bott i Umeå under lång tid tänker på det, men för oss som nyinflyttade är det påtagligt. Det är björkar överallt. Umeå kommun verkar gilla björkar mer än alla andra träd. Har inte sett en enda tall i stadskärnan, däremot i Umedalen, i Tavelliden och Tomtebo, fast även där är det björkar som gäller när alléer skall planteras.

Har förstått att det har med stadsbranden att göra. Den 25 juni 1888 definierar Umeå fortfarande. När Sundsvall, som brann ner till grunden samma dag, skulle byggas upp på nytt valde man att bygga med sten. Vi fick Stenstaden, vacker och känd, men död. Umeå däremot, valde en annan väg. Här planterades det björkar mellan husen och vi fick en levande stad. Jag fattar. Umeå gillar liv. Liv växer och utvecklas genom många små och stora förändringar. Sorry Stenstan! Idag är Umeå utan tvekan Norrlands huvudstad.

Det var också en del av det som drog i mig och Louise när Pingstkyrkan i Umeå hörde av sig. En utmanande och växande stad som tror på utbildning, nätverkande och kommunikation. En härdsmälta av historia, unga människors vetgirighet och engagemang. Spännande är bara förnamnet.

Men det var inte bara staden som drog i oss. Jag är född i Luleå och har en del av mina rötter i Norrland. Umeå är faktiskt staden där min men egen far la sitt öga på min mor, som läste till folkskollärare här. De förlovade sig i Umeå, gifte sig i Gunnarn, flyttade till Luleå och så kom vi, min bror och jag. Detta för att ganska snart dra söderut mot Karlskrogas Värmland och där blev de kvar. Mor i jorden och i himlen, samtidigt, och far i Örebro. För Louise del är relationen till Norrland indirekt. Båda hennes föräldrar har rötter i Västerbotten. Hennes mor är från Dorotea och hennes far från Lövvattnet, utanför Lövånger. De flyttade också söderut i sin ungdom. Fick sina barn och ”landade” i Dalsands Mellerud, där de fortfarande är kvar.

Det var också i Mellerud vi träffades. Av en händelse i en slags gudomlig tajming. Hon stod och putsade fönster när jag tittade upp mot huset där familjen bodde. Det räckte för att fånga hjärtat och väcka modet till beslutet om kärlek och trohet. I höst är det 36 år sedan vi möttes den där första gången.

Om björkarna definierar Umeå – djupa rötter, vattentörstande och med grenarna sträckta mot skyn som för att fånga livet solen ger, omvandla det genom fotosyntesens fenomen till det oumbärliga syret –definierar Jesus Kristus och tron på honom mitt liv. Där har jag mina rötter. Det är där jag hämtar utgångspunkten för min människosyn, mina värderingar och min tro. Jag är så djupt rotad i Kristus, att jag skulle dö om någon försökte flytta mig därifrån. Med rötterna där vill jag sträcka mig upp och ut i världen. Den andliga fotosyntes som följer med livet tillsammans med Jesus har gett det svenska samhället något oumbärligt. Vårt syre. Vår kultur, vår lag och vår historia. Fred, frihet och demokrati springer fram ur dessa källor. Så får jag chansen att plantera något här i Umeå vet du vad det blir. Sorry! Det blir inga björkar, det blir Jesus Kristus och hans kors. Högt, synligt och tillgängligt för alla.

Ulf Sundkvist
Tillträdande föreståndare och pastor

Vill du läsa mer av mig rekommenderar jag ledarkrönikorna i tidningen Dagen:
http://www.dagen.se/dagen-landingpage/Tag/Ulf%20Sundkvists%20kr%C3%B6nikor

Läsårslöfte

Jag brukar inte ge något nyårslöfte, det har liksom aldrig känts som min grej. Det brukar bli nytt år och ändå rullar allt på som vanligt, det känns inte så märkvärdigt egentligen.

Nu är det en ny termin, ett nytt läsår och ett nytt arbetsår. Sommar och semester sjunger på sista versen. Jag har precis avslutat en lång och skön ledighet. Sömn, sol, tid för relationer och tid för egna intressen har gjort sitt och jag kan konstatera att jag känner mig ganska återhämtad. Men jag vet av erfarenhet att vardagen kommer att tära på mig. Stress och press och krav och tusen saker att förhålla sig till.

Så, för att klara av allt detta brukar jag varje läsårsstart tänka många fina tankar om hur jag ska lägga upp livet för att hålla ihop lite bättre än föregående läsår.

Jag ska
– lägga mig i god tid varje kväll
– minska ner skärmtiden till att bara gälla helgerna
– istället för skärm ska jag läsa mycket mer
– jag ska inte förvänta mig egentid på vardagar utan istället ge barnen den tid de behöver
– jag ska röra på mig mer

Ungefär så.

Jag har arbetat i tre dagar nu. Jag håller mig till planen och jag håller ihop. Och jag har ambitionen att fortsätta hålla mig till planen. Ändå vet jag någonstans i bakhuvudet att det kommer blir svårt och att jag har misslyckats förut… Men jag vill och ska försöka, för jag tror att det är bra för mig. Men just för att jag vet hur det brukar gå vågar jag inte kalla det hela för ett löfte. För löften håller man. Punkt slut.

Men även om jag misslyckas, så finns det någon annan som alltid håller sig till planen, som gör det som är bra för mig – ja som till och med har avgett löften för min skull. Och som håller vad Han lovat.

Gud själv. Han har lovat att vara med oss alla dagar, att aldrig överge eller svika oss. Det löftet gäller inte bara för ett läsår, det gäller i evighet!

Rebecka Enström

Är gud med mig?

 

Ibland börjar jag verkligen fundera hurvida Gud verkligen hör bön och är med mig i min vardag, i mina bekymmer, något som Han har sagt att Han ska vara.
 
Dom här funderingarna har dykt upp lite extra för mig i sommar. Det är nämligen så att jag i slutet av maj fick veta att jag hade diskbråck, dessutom ett så kraftigt som skulle kunna opereras. För mig blev det ett slag i magen, planerna för sommaren blev kastade i älven och jag kände mig allmänt nedslagen. Speciellt surt kändes det att eventuellt skulle jag missa möjligheten att både leda lovsång på 2 konferenser i sommar och komma iväg på min semestertripp söder ut. Jag bad över att ja skulle kunna få göra det jag planerade och att ryggen skulle bli bättre av sig själv.
 
De här tankarna var då i slutet av maj och nu är de början av augusti. Hur gick det då?
Jag har haft en otrolig bra hjälp av sjukvården, jag har fått komma till läkare både på vårdcentral och på Universitetsjukhuset utan en lång väntetid. Jag fick godkännande av läkare att åka iväg och spela lovsång på konferenserna plus min semestertripp. Jag har även hunnit med att blivit opererad för diskbråcket, varit sjukskriven samt börja jobba igen. 
 
Med facit i hand är jag övertygad att Gud hade en vakande hand över mig i sommar.  Här sitter jag 1 dryg månad efter jag fick smärtor, smärtfri och på väg att bli helt utan symptom. Gud är god, han står för de han har sagt. Inte alltid som du och jag tänker utan som han.  
 
Josua 1:9  ” Har jag inte befallt dig att vara stark o frimodig? Var inte rädd för Herren din Gud är med dig vart du än går.”
 
Heb 13:5b ”Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig.”

Guds rika välsingelse!

Victor Brännström 

SLUMPEN ELLER …….

Jag sitter där i husbilen, på väg hem från Lappis ( En av sommarens konferenser inom Pingst.)

Summerar veckan. Trött men mår helt underbart.

Så ringer telefonen. ”Stanna stanna så fort som möjligt” hör jag en röst full av skräck säga. Fattar ingenting. Men lyder min fru vilken var rösten. Stannar på närmaste parkeringsruta, men märker ingenting. Fattar ingenting. Väntar tills hon stannar bakom. Då berättar hon att det var något som kom från husbilen. Det var isolering som förkolnat, vi går runt bilen men ser ingenting, då öppnar jag motorhuven och ser hur det ryker och en del har förkolnat.

Då vi fått bilen till verkstaden, berättar reparatören att en isolerings bit hade fallit på grenröret, vilket hade resulterat till att en kabelhärva nära tanken hade brunnit. Slumpen eller….

Jag tror på Guds beskydd och omsorg. Änglavakt.

Bibeln beskriver att våra dagar är räknade. I psalmen 139:16 i bibeln läser vi följande: ”Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.” 

Vi här i Pingstkyrkan tror på vad bibeln lär och det försöker vi praktisera. Vill du veta mer så hör av dig eller varför inte besöka någon av våra sommargudstjänster på Kafé Station söndagar kl 17.00 fram till och med den 6 aug.

Lägg på minnet Jesus älskar dig.

Kejsarens nya kläder….

 

Känner du till ”Kejsarens nya kläder?” Den danske författaren H.C. Andersens klassiska berättelse om en ledare, mest upptagen av sin egen makt o fåfänga, samt hans stab med noll förmåga att ifrågasätta det uppenbara. Tills ett barn med barnets oförställda uppriktighet påvisar det egentligen alla vet men inte vågar nämna – kejsaren är ju naken! Rekommenderar den sagan, mycket sedelärande i sommartid (och alla andra tider för övrigt…)
En modern variant av denna saga hörde jag om denna vecka – ett radioprogram som tog upp temat träning i naturen. Någon expert intervjuades om det fantastiska att använda skogen, naturen, som träningslokal…det presenterades så seriöst att jag var tvungen att gapskratta åt fenomenet där jag satt och körde. På fullt allvar fick vi i Sverige reda på att man kan ge sig ut i skogen, hoppa på stubbar, kliva över nedfallna träd och hänga i grenar likt en modern Tarzan!
Eller att lägga sig under en gunga i nån lekpark, häva sig upp med armarna, ett perfekt träningsredskap! Visst är det fantastiskt?! Det hade vi ingen aaaning om….?!

Eller det faktum att Johan Gustafsson, som suttit som gisslan sedan 2011 i Mali och äntligen släpptes. Vi kan alla ana den glädje, lättnad och alldeles överväldigande upplevelsen det måste vara för familjen, och för honom själv naturligtvis. Familjen är troende, tillhör Pingstkyrkan Värnamo. Johan och familjen har i kristen media uttryckt sin tacksamhet för omsorg, förböner och stöd under dessa svåra år. Bara Gud vet hur mycket människor har bett, våndats, längtat och hoppats. Men en märklig tystnad tycks ha drabbat de stora tidningarna, radio och TV – har du sett, hört eller läst att de rapporterat om det rätt så självklara – att människor i sin nöd vänder sig till Gud och ber om hjälp?
Tänker också på vår ”riksguru” Leif GW Persson – som varje vecka dyker upp någonstans och säger kloka saker. Oftast ses han som en auktoritet och en sanningssägare, dessutom en person som flest människor vill spendera semestern med (enligt någon färsk undersökning…) Men när han ger uttryck för sin musiksmak och säger att frälsningssångerna är de bästa att lyssna på, för de ger tröst och hopp – då lägger sig en förlägen tystnad över kultureliten och experter av olika slag. Ändå säger han ju det mest självklara för varje troende människa – vi behöver budskapet om Gud, budskapet om att det finns räddning och hopp för varje människa! Att det ska vara så svårt att bejaka det som många innerst inne vet! Det är väl därför Jesus säger att vi måste bli som barn för att komma in i himmelriket.
Vi berättar mera om detta i våra gudstjänster på Kafé Station i sommar, varje söndag tom 6 augusti kl17 – välkommen!
Med önskan om en alldeles underbar sommar,
Lennart Holmner

Frälsningssånger: typ Blott en dag ett ögonblick i sänder, O, hur saligt att få vandra, Som en härlig gudomskälla (fritt ur minnet, kan vara någon annan sång också som GW nämnde…)

Copyright © Dandelion by Pexeto