Jag är obotligt troende

Livet skulle vara outhärdligt utan tro. När barnen ger sig iväg på mornarna tror vi att det ska gå bra, att vi ska ses igen, men vi vet inte. När vi sätter oss på flyget tror vi att resan ska gå bra, men vi vet inte. När det unga paret avger sina löften om kärlek, tror de att det ska gå bra, men ingen kan säkert veta.

Vad skulle hända om vi slutade tro? Skulle vi våga skicka iväg våra barn till skolan utan följeslagare?  Skulle flygen fortsätta lyfta? Frågan är också om någon över huvud taget skulle våga sig på ett löfte om livslång kärlek. Där misstänksamheten råder blir ingen modig.

Trons motsats är otro. Det pratas det inte mycket om. Det är som ett tabu. Otro vill ingen bli anklagad för. Ändå ligger otron där på lur hela tiden. Det är ju otron som skapar alla säkerhetskontroller. Det är otron som bygger murar. Det är otron som skapar avstånden. Det är otron som gör oss rädda. Otron vill oss inte väl. Till slut tar den musten ur oss.

Därför är det oroväckande att så många ungdomar saknar drömmar. Därför är det oroväckande att politiker är mer benägna att prata pengar än om samhället de drömmer om att bygga. Därför är det oroväckande med andliga ledare som är mer intresserade av tvivlet, än av tron.

Tron är grunden för det vi hoppas på. Tro är barnet som vågar släppa taget och ta det första steget. Tro är tonåringen som vågar resa sig ur mängden och säga vad hon tycker utan tanke på vad andra ska säga. Tro är paret, som trots att livspusslets alla bitar flyger och far, inte ger upp utan fortsätter kämpa för kärleken. Tro är den gamla kvinnan som trots sin bräckliga kropp lyfter blicken mot det osynliga och ler. Men tro är också att våga en gång till, att förlåta och ge en andra chans.

Verklig tro har mer med förtroende att göra än med intellektuella och logiska överväganden. Vi tror för att vi litar på varandra.  Därför gör sveken så fruktansvärt ont. Tro, stavas risk. Vi ser inte, men vi tror ändå.

Hade det varit enklare om rationalismen hade svar på allt, om livet djupast sett handlat om logik? Hade det varit enklare om det bara haft med vår goda karaktär att göra?  Hade det varit enklare om det haft med vår släkt att göra? Att vi föddes in i trons värld, som en prinsessa in i kungahuset. Knappast.

Själv är jag tacksam för att livet handlar just om tro. Min intellektuella förmåga är inte Einsteins. Min karaktär har sina brister och min släkt är inte kungens. Ändå inbjuds jag. Ändå får jag tillträde till livet, kärleken och till Guds hjärta. Ändå når mina böner hela vägen fram. Så jag har bestämt mig. Jag är obotligt troende. Livet skulle vara outhärdligt utan tro.

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare i Pingst Umeå

Tro – månadstema i Pingst Umeå.
Välkommen på Gudstjänst!
Varje söndag klockan 11

Lämna en kommentar


Namn*

Email(publiceras ej)*

Hemsida

Din kommentar*

Skicka kommentar

Copyright © Dandelion by Pexeto