Lidande… Eller lärdom?

”Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp”
(Romarbrevet 5:3-4 B2000)

Något jag ofta går runt och funderar kring, är lidande. Alla har vi känt eller kommer få uppleva lidande i någon form, vare sig det är i en stor eller liten skala. Att det gör ont inom oss utan att vi har någon fysisk skada, det känns väl för de flesta som något man helst skulle vilja slippa, eller?

En klassisk fråga som man kan få som kristen är varför Gud, som är allsmäktig, satte ondska och lidande i världen om han hade valet att inte göra det. Detta har jag inget svar på, vissa påstår att det är människan som skapade ondskan, vissa menar då att om Gud skapade människan så skapade han indirekt ondskan. Hur som helst, vad man än tror så är det Gud som gett oss egenskapen att uppleva lidande. Just detta har jag funderat mycket över, jag vill nämligen inte tro att Gud utsätter oss för detta utan att ha en tanke bakom.

Ett uttryck jag har en hatkärlek till är ”det som inte dödar, det härdar”. En fråga man kan ställa sig är varför man behöver härdas, hade man inte mått bättre utan och istället bara få vara lycklig? Men att gå lyckligt ovetande tror jag inte är för alla, det tror jag snarare kan skapa en viss klyfta mellan människor då det kan vara svårt att förstå lidande om man aldrig upplevt det själv. Riktig och djup empati föds i förståelse, för att förstå måste man nästan uppleva det själv. Så ja, jag tror att vi behöver härdas på olika sätt för att fylla de olika funktioner som Gud tänkt till oss.

En hel del sinnesro har jag hittat i Romarbrevet 5:3-4, uppenbart blir det att Gud vill lära oss något. Genom att ta sig igenom lidanden så växer vi, blir starkare och uthålligare. För mig har det varit väldigt viktigt att tänka på just detta, inget händer utan orsak så länge vi inte kör ner huvudet i sanden och väljer att blunda inför det som är jobbigt. Hur hårt det än må låta så har vi alltid valet att hålla blicken lyft och sätta vår tillit till Gud.

På min arm har jag tatuerat texten ”Don’t let this burden flee from me, until my lesson is complete”. Vilket betyder att jag inte vill att mina bördor ska gå mig omärkta förbi, jag vill bli präglad av Gud och bli den han har utvalt mig till. Hur mycket hat, smärta, sorg, svek eller ånger jag än kan känna mot andra människor eller mig själv så försöker jag alltid välja att helt enkelt lita på Gud, lita på att han inte utsätter mig för något jag inte klarar av och lita på att han har en plan för mig i slutändan.

Detta tankesätt hjälper mig genom tuffa tider. Det är dock ganska sällan jag lyckas hålla blicken lyft helt och hållet, men det fina med Gud är att han alltid står kvar bredvid mig och vill hjälpa mig skaka sanden ur öronen när jag kört ner mig alldeles för långt.

Cecilia Brännström

 

Lämna en kommentar


Namn*

Email(publiceras ej)*

Hemsida

Din kommentar*

Skicka kommentar

Copyright © pingst Umeå