Trodde ni att ni skulle kunna ta livet av mig?

Trodde ni att ni skulle kunna ta livet av mig? Om jag varit Jesus hade jag nog inte kunnat låta bli att göra ett uppföljande besök hos Pontus Pilatus eller hos Stora rådet eller kanske hemma hos några av bödlarna efter uppståldelsen ”Buh! Känner ni inte igen mig?” Typ. Eller kanske lite ironiskt: ”Trodde ni att ni skulle kunna ta livet av mig?” Men det gjorde inte Jesus. 

Istället tar ha sig tid att möta ”en sådan” som Maria från Magdala, som gått igenom helvetet, med ett svårt självskadebeteende, som tärde och torterade. 

Han tar sig tid att söka upp Tomas som brottades med sitt tvivel. Ett tvivel som gör livet så besvärligt och osäkert. Tomas kunde inte tro om han inte fick se. Det visste Jesus så han visar honom sina sår och låter honom komma nära.

Jesus han tar sig också tid att söka upp den som förnekat och brutit sitt offentliga löfte om att alltid stå kvar i tro. Petrus, som likt alla som frestas till de stora orden i det offentliga rummet, mådde så illa att han dragit sig tillbaka, till tryggheten i sin inomvärldsliga kunskap. Skamsen. Sveket hade inte bara reducerat hans tro, det hade skadat hans hjärta.

Det är sådana möten Jesus ägnar de där 40 dagarna efter sin uppståndelse till. Det säger något underbart om den Gud Jesus berättar om. Istället för att hävda sin odödlighet inför den som inte ville tro möter han den av mörkret drabbade, den av tvivel otrygga och den av svek skadade. Hans intresse är deras frihet och upprättelse, inte sin egen. Hans mål är mänskligheten frälsnings inte sin egen. 

Det är också den bibliska förklaringen till varför Gud vågar upphöja honom ”över allt annat” (Fil 2). Det är därför Gud överlåter allt makt åt honom (Matt 28). Egentligen är det inte så konstigt. Den som använder makten på det sättet har visat att makten aldrig kommer att missbrukas. En mogen och trygg ledare kan hantera makten. Jag tänker att om han nu fått all makt av Gud och visat sig vara pålitlig, kan han få det förtroendet av mig också. I mitt liv är Jesus Kristus Herre.

Sedan är det väldigt bra att han inte nedlåter sig till något så mänskligt som att hävda sig själv. Sådana som ständigt hävdar sin egen odödlighet blir oftast ganska ensamma. Till slut dör de och glöms bort.

Ulf Sundkvist,
Pastor och föreståndare

Lämna en kommentar


Namn*

Email(publiceras ej)*

Hemsida

Din kommentar*

Skicka kommentar

Copyright © pingst Umeå