Tillåt mig tvivla

Jag skulle vilja påstå att tvivel är en del av livet, även för oss som tror. Ändå har jag märkt att många människor som växt upp i ett kyrkligt sammanhang inte har funnit plats för tvivlet, frågorna som inleds med: Hur kan Gud…?, Vad tror jag egentligen om…?, Stämmer det verkligen att….? Osv

När tvivlet och frågorna inte får rum kvävs tron. Då kan tron bli konstlad, som en mask som jag måste hålla upp för att passa in i det sammanhang där alla andra tycks tro och aldrig tvivla. Det kan fungera en tid, men om det spelet pågår för länge skapas sår. Jag blir bunden, instoppad i en mall som jag så småningom måste ta mig ur för att överleva rent själsligt.

När tvivlet och frågorna däremot har sin plats öppnas den raka och ärliga kommunikation som behövs för att bygga en långvarig relation, både med andra kristna och med Gud själv.

I Bibeln berättas om Tomas, en av Jesu lärjungar, som i ett första läge inte hade varit med och fått se Jesus efter hans uppståndelse från det döda. Tomas kunde inte tro att det var sant. Men han vågade säga det, han visade sitt tvivel för de andra. Jesus, som känner dig och mig, och som också kände Tomas visste om hans frågor och gav honom de svar han sökte. Jesus visade inte bort Tomas och han skällde inte ut honom.

Min egen tro har också växt genom svårigheter. Inte för att jag krampaktigt har hållit fast utan för att jag har tillåtit mig att pröva tron. Bär min tro trots problemen? Vad händer med min tro när jag inte orkar prestera? I de mörkaste perioder när frågorna hopat sig och allt sett hopplöst ut, då tog jag ett steg tillbaka, jag försökte inte hålla masken eller spela rollen som en ”fin troende kristen”. Jag tillät mig att undra, fråga och att bara vara. Men jag fann att Gud bar mig. Jag har fortfarande inte alla svaren, och jag undrar fortfarande över saker. Men genom tvivlen har jag funnit en tro som håller.

Tvivlet får inte bli vår identitet. Tvivlet i sig är inget vi bör sträva efter, söka oss till eller leva av. Men när frågorna kommer ska vi ställa dem ärligt, det för oss framåt i tron. Och här kan du och jag hjälpa varandra genom att ta emot varandras frågor!

Tomas har i efterhand ibland kallats Tomas Tvivlaren. Jag kan tycka att det låter negativt. Han stannade ju inte kvar i tvivlet. Tomas Den Ärlige – eller nåt liknande – hade varit ett bättre namn…

Rebecka Enström

Lämna en kommentar


Namn*

Email(publiceras ej)*

Hemsida

Din kommentar*

Skicka kommentar

Copyright © pingst Umeå