Nu gör vi något!

Published by Elina Sundholm on

Jag är tacksam över att få tillhöra en av församlingens många hemgrupper. Min älskade, älskade hemgrupp. Vi är just nu fem familjer som träffas ungefär en gång i veckan och delar livet och tron med varandra. Det gör vi över en enkel middag, i en gemensam julfest, i samtal och bön, i flytthjälp och genom mycket skratt och mycket tårar (samt en hel del fika).
Den här terminen har vi valt att studera Bibeln tillsammans lite mer, och på så vis hjälpas åt med det som vi alla har svårt att finna tid till under dessa berömda småbarnsår. Vi utgår från ett material eller en metod som kallas DBS, Discovery Bible Study. Vi började förra veckan och var alla peppade och nyfikna. Första texten var skapelseberättelsen och jag kände, uppriktigt talat, att modet sjönk något. Om hur vi bör tolka och tänka kring denna beskrivning av jordens tillblivelse tvistar de lärde. Och jag är varken särskilt lärd eller road av att tvista. Men vi satte igång och innan kvällen var slut hade jag fått flera nya aha-upplevelser kring den text jag trodde att jag kunde rabbla utantill.
I texten (som du själv kan läsa i 1 Mos 1:1-31) beskrivs målande hur Gud skapar jorden och om man läser noga märker man att Gud också ser till så att skapelsen ska kunna fortsätta att utvecklas eller skapas på nytt på egen hand. ”Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt”. Det fanns en plan kring växtrikets fortlevande. Och efter att ha skapat djuren uppmanar Gud dem att vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla jorden. Sen kommer den bästa delen, Gud skapar människan. Gud som är fader, ande, son skapar människan till sin avbild, till att likna Gud själv. Till gemenskap med varandra och med Gud. Också vi får samma uppmaning som djuren fast med en viktig skillnad ”var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er”. Vi får alltså även uppdraget och ansvaret att härska över skapelsen, detta som Gud skapat gott, detta fantastiska, fullkomliga kretslopp av människor, djur, hav och växter. Vi behöver inte snurra långt på skallen för att inse att vi misslyckats. Fatalt.
Det är lätt att fastna här, att ge upp inför vad vi, men kanske framförallt tidigare generationer/andra länder/de där andra är ansvariga för. Men Gud räknar med sin församling idag. Gud räknar med dig! Vi kan vara med och förvalta det ansvaret människan fick när Gud skapade vår värld. Vi kan inte göra allt, försöker vi för mycket får vi ofta bara kramp och ingenting händer. Men vi kan börja med att hjälpa en människa av alla de i nöd på Umeås gator (varje tisdag bjuds de på mat i vår kyrka, kanske kan du hjälpa till med det?) eller stötta församlingens fadderbarnsprojekt för HIV-drabbade barn i Etiopien, Grace project. Vi kan ta ansvar för miljön genom att välja bra mat, köpa mindre kött och då välja sådant kött som garanterar att djuren inte plågats, att de har fått leva ett gott liv som Gud hade tänkt. Vi kan tänka igenom vår konsumtion, behöver vi göra om våra hem vartannat år? Måste barnen ha splitternya overaller varje år, och all den senaste tekniken? Vi kan tänka långsiktigt och hållbart. (Mycket kan man ju t.ex. handla på PMU second hand).
Gud har inte gett upp hoppet för sin skapelse eller för sin församling, och hur pretentiöst det än kan låta (varför det nu skulle vara fel att ha pretentioner) så ska inte vi heller ge upp. Nu gör vi något!
Ps. Om du vill vara med i en hemgrupp, maila lennart.holmner@umea.pingst.se

Kategorier: Blogg