Att bo i ett tält under den svenska vinter: så verkligt som det kan bli!

Published by Gabriel Arctaedius on

En stjärnlös natt gick jag och mina barn till de hemlösa tiggarnas läger i skydd bakom en bensinstation . Temperaturen var -5 grader, men det kunde ha varit -50 eftersom man bara kunde stå stilla några minuter innan fingrarna frös till is. Först, när vi körde in på bensinstationen så såg vi bara en grupp husvagnar, den typ som du skulle hitta i Joshua tree öknen eller New Mexico. Vi slogs alla av förvirring när vi såg hur stilla och livlös denna gemenskap av 10 husvagnar såg ut, det var så mörkt .Vi visste inte ännu, att det inte fanns någon belysning i denna gemenskap eftersom det … inte …fanns …någon … elektricitet. Detta är något som vi läst om på andra platser i världen, men man inte tänker ska förekomma i Skandinavien under 2014 . Våra nya vänner kom ut ur sina husvagnar och med dem en pust av cigarett rök. När de öppnade dörrarna såg vi ett svagt ljus, från en gasol ugn, en liten gaslåga. Jag kan inte förstå varför de valde just den här platsen. Det slår mig att ingen i detta läger känner till Umeå väl. De bara hamnade på denna plats. De körde från förföljelse, misär och fattigdom i sitt eget land och hamnade här. Det hela verkar, för mig, vara rent slumpmässigt. Ingen planering, ingen logistik, bara leende ansikten!  

Vi kramas, skakar händer och säger våra namn. Nästan alla har bibliska namn. Hela lägret lyser nu med prat och ljus. De behöver saker, men vi har inget gemensamt språk. Med bruten engelska berättar de att de behöver kläder, skor och medicin, vi skriver ner det i våra telefoner.  Vi visas in för att inspektera deras gasolugnar. De behöver Gasol, massor av det eftersom det är deras enda ljus och värmekälla. Jag tänker bara, ”Är det inte farligt att röka i husvagnar  med gasol? ” Jag har aldrig bott i en husvagn förut, så jag försöker att fokusera på något annat, något positivt. Allt luktar läckande gas och cigaretter. Ett ungt par på 20, som ser ut som våra universitetsstudenter sover i en bil. En oerhört  kall och utsatt situation, timme efter timme, aldrig en lättnad i sikte. Jag berättar för dem att vår församling vill hjälpa dem och ge dem vad de behöver. Vi träffar många fler människor som vill ha hjälp.

Jag träffar en kvinna, som säger mig att hon är  ”solo” , alldeles ensam lever hon i en kartong. Hon fryser och det är kallt. Hon är snäll och säger ödmjukt på engelska att hon inte kan tala engelska  men att hon gärna skulle vilja ha en husvagn.  Jag träffade en annan kvinna tidigare idag från en annan kyrka, som erbjöd sig att köpa en begagnad släpvagn. Jag kände hopp i mötet och skrev ner hennes namn .Om någon hade ett rum att låna ut, skulle en familj på sex flytta in redan imorgon. Min dotter skrattar med en 15-årig pojke som är nästan lika lång som henne. De ser så glada ut så en 40 årig man och jag börjar skratta och krama om varandra. Jag älskar hela hans familj.  

Min dotters vän säger att vi bör ge dem något. Jag säger ” ge dem bara mer kärlek ”. Jag vill att vi visar dem, genom att hälsa på och att uppmärksamma var och en av dem, att varje människa är ett av Guds barn. Att Jesus älskar dem. 

Efter vi talat en stund med olika människor i olika grupper ger min dotters vän sina nya handskar till en av de äldre damerna, vi försöker nu dra oss hemåt. Känslan av sorg blandat med orättvisa kan inte beskrivas när vi lämna tjugo personer, ståendes i kylan i den iskalla natten, medan vi själva kör tillbaka i vår varma bil  hem till vår varma middag, till vår fredag​​kvälls film och godis mys.

Dessa är våra vänner, vår bröder och systrar  och det är så vi lämnar dem. Det kan inte bli mer verkligt än detta . I bilen upprepar min dotter alla förfrågningar och  tycker verkligen att cigaretter i husvagnar borde vara förbjudet. Min dotters vän är tystare hon verkar tänka på allt som just har hänt. Min lilla son säger ” Alla sa att jag var söt och ville skaka min hand ”. Kommer mina barn att glömma det som de har sett och upplevt ikväll ? Vi människor har en tendens att glömma. Kommer detta att göra dem mer medvetna? Jag hoppas det. 

Jesus kom för att dö på ett kors för 2000 år sedan för hela världen . Han dog för dessa Romer. Han dog för oss, för dig och mig och för dem alla. Inte på grund av något vi har gjort eller inte har gjort . Det är ” solo ” genom hans nåd vi tar emot frälsningen . 

 

Vill du vara med i arbetet för att hjälpa Romerna i Umeå gå in på vår hemsida: http://www.tillsammansforutsatta.se/ 

eller kontakta:

Roland Leastander, roland.laestander@gmail.com, Telefon: 070-3901410
Birgitta Moström, birgitta.mostrom@gmail.com
Miriam Edmark, miriam.edmark@gmail.com