TRO!

Published by Elina Sundholm on

Förra söndagen predikade vår föreståndare Nils Ulander för första gången igen efter ett par månaders sjukskrivning. Predikan handlade om att ha en villkorslös tro. En tro som inte är baserad på att Gud gör precis som JAG vill eller gör det som JAG tror är det bästa/rätta. En tro som håller även när livet gör ont.

Han tog upp exemplet på två personer i vår församling som varit aktuella i media på sistone, den ena, Jens, har blivit mirakulöst helad efter ett skalltrauma och den andra, Stina, har varit kroniskt sjuk i snart 20 år, opererat bort sin tjocktarm och nu fått beskedet att sjukdomen kommit tillbaka. Båda dessa människor har lagt sina liv i Guds händer och går på samma trons väg, trots att den ena fått det svar på sina böner som han önskat och den andra inte. Stina är min älskade lillasyster så den resan har jag följt och följer smärtsamt nära.

Det är helt omöjligt för oss att förstå varför vissa böner besvaras och vissa inte, varför barn svälter, vissa människor får cancer och andra torteras runt om i världen. Det omtalade teodicéproblemet har fått många att ifrågasätta min tro (om Gud är allsmäktig och god varför finns det då ondska och lidande i världen). En tanke slog mig på en av mina halkiga promenader hem från jobbet. Gud gav oss den fria viljan som ett fundament för sin relation med oss. Utan den finns egentligen inget som kan kallas tro.

I Heb 11:1 står det ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.”

För att relationen mellan Gud och människa skulle bygga på kärlek, tillit och tro istället för på tvång valde Gud att ge oss denna fria vilja. Vi i vår tur valde snabbt, och väljer fortfarande varje dag, att i stort som smått vända oss bort från Gud och själva försöka ta Guds plats i våra liv. I och med det kom också en rad konsekvenser in i våra liv här på jorden. Ojämlikhet, orättvisor, svek, sjukdomar, krig, virus, elände. Det som slog mig var; om Gud skulle sätta stopp för all ondska, all sjukdom, all nöd, all orättvisa, alla direkta och indirekta konsekvenser av människans val här på jorden, skulle vi då kunna ha en fri vilja? Skulle vi då kunna välja att tro eller inte? Eller vore det kanske liktydigt med att alla skulle vara övertygade och överbevisade och sedermera tvingade till en relation med Gud?

Är det kanske så att en nyckel till frihet för människan är den villkorslösa tron, att lägga sitt liv i Guds händer och sedan genom tider av tvivel, ångest, sjukdom, nöd men också helande, glädje, lycka och hopp barnsligt och naivt luta sig mot Gud och hålla fast vid sin tro? 

En villkorslös tro, en bergfast grund. Om du helar mig här på jorden Gud från fysisk och psykisk smärta, eller om du inte gör det, så kommer jag att tro på dig ändå, på mitt bräckliga, barnsliga vis. 

Kategorier: Blogg