När det lider mot jul.

Published by Elina Sundholm on

Jag är en sådan där allt eller inget-person, som tycker att antingen gör en något till hundra procent eller så kan det lika gärna vara. Det nästan kryper i mig när maken huxflux sätter igång dammsugaren och drar av hallgolvet lite snabbt och slarvigt, hallååå! Vi har ju varken flyttat på skor, väskor eller hjälmar och inte rensat eller torkat av byrån. Men givetvis har han (i detta fall, märk väl) alldeles rätt i att mitt i vardagen göra en liten insats för vårt något eftersatta hem. Alternativet skulle nämligen vara att ingenting alls blir gjort tills tid och kraft finns för min minutiösa storstädning, och hur kan det vara bättre att göra ingenting än lite grann?

Sitter i skrivande stund på ett café och ser på hur människa efter människa går förbi den kvinna inlindad i filtar som tigger för sitt uppehälle utanför utan att ens titta på henne, än mindre hälsa eller ge henne ett kärleksfullt leende. Och definitivt ingen ekonomisk hjälp. Det värker i mig. Vad har hänt med oss? Har vi blivit alldeles likgiltiga för lidande människor bara för att det helt plötsligt blivit så påtagligt för oss i vår flotta västvärld att de finns på riktigt? För att fattigdomen, och krigets offer helt plötsligt stör oss mitt i julhandlingen?

Kan det vara så att det finns fler som jag, som upplever hopplösheten över eländet i världen som nästan bedövande. Att veta att det jag gör, min lilla insats för en människa, bara blir en droppe i ett oändligt hav. Att inte kunna reda ut ens en enda trasig människas liv. Det blir liksom ingen minutiös storstädning, knappt en snabb svängom med dammsugaren. Det blir kanske bara en liten fingervante som hamnar i rätt låda när jag gör en insats.

Jag tror att det är rent livsfarligt, både för oss själva, men också för de som lider att vi blir apatiska för människors utsatthet. Att vi undviker smärtan och skyndar förbi. Att vi tänker –Det är ingen idé. Jesus har sagt till oss att ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matt 7:12) och ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder (och systrar), det har ni gjort för mig.” (Matt 25:40).

Vi kan inte hjälpa alla, ordna upp allt, bocka av välgörenhet på vår inre lista och känna att samvetet är rent. Men vi är kallade att leva i den här trasiga världen. Att vara ljus och salt, att hjälpa, att älska trots att det känns svårt. Att göra något. Jag önskar oss alla en riktigt GOD och välsignad jul.

*Du kan vara med och ge ett bidrag till Pingstkyrkans arbete för sociala insatser till utsatta EU-medborgare. Vårt speciella gåvobankgiro är Swedbank bg 583-1987.

*Här kan du se vad du praktiskt kan göra för de utsatta EU-medborgarna i Umeå:

Tillsammans för utsatta

*Skänk pengar till den akuta flyktingkrisen i Syrien via

Röda korset

*Bli månadsgivare för att hjälpa människor på flykt via

UNHCR

*Här kan du se vad du praktiskt kan göra för de flyktingar vi välkomnar i Umeå:

Hjälp flyktingar i Umeå

Kategorier: Blogg