Sanningen ska göra er fria

Published by Elina Sundholm on

Jag har precis läst ut boken ”Mig äger ingen”, en fantastisk barndomsskildring skriven av Åsa Linderborg. Åsa växer upp med en ensamstående pappa med missbruksproblem och beskriver livet så som det faktiskt såg ut, en blandning av fult och fint.

Under hela mitt vuxna liv har jag strävat efter och längtat efter att få se på människor, och låta människor se på mig utan filter och fasad. I det till synes fula bor så mycket av det riktiga, äkta, mänskliga och inte förrän det beskrivs så som det verkligen är blir någonting riktigt vackert. Dessutom tycks vi nästan förvandlas till oigenkännlighet av de små lögner vi berättar för andra och intalar oss själva om oss själva, vilka vi är. Det tycks äta sig in i oss och sedan handlar resten av livet om att förstärka de psykologiska försvar som skyddar oss från insikten kring vem jag faktisk är, vem jag blivit, vad som förfulat mig, vad som inte passar in i bilden av mig. Det är en smärtsam resa, den där att börja öppna upp bröstkorgen och visa andra. Bjuda upp till blottningsdans. Min längtan efter genomskinlighet har ibland resulterat i att jag plötsligt upptäckt mig stå där helt ensam, och sårbart genomskinlig. Ingen annan ville vara med. Ingen vågade.

Jag tycker att det verkar vara så, att de som sopat sitt fula under mattan, även det som kanske egentligen inte är fult, det är de som är mest benägna att döma andra, äcklas av andra, se ner på andra, att ständigt skapa ett vi och dem. För att skydda sig, värja sig, slippa kännas vid det där i en själv  som ingen vet. Som kanske till och med påminner lite om det vi så högt föraktar. Och så lurar vi oss själva att tro att ingen vet. Inte ens Gud vet. Och till slut vet vi inte själva heller, till slut känner vi inte den där människan som tittar tillbaka på oss i spegeln.

Sanningen ska göra er fria står det i Bibeln. Jag önskar att vi oftare riktade de orden inåt, mot oss själva. Och inte främst använde dem som slagpåse mot ”de där andra”.

Inte förrän vi träder ut i ljuset kan vi bli ljuset den här världen behöver. Inte förrän vi börjar älska oss själva, med allt det fula och fina kan vi ju faktiskt på riktigt älska människor ”så som oss själva”, älska dem fullt ut, med hull och hår. Älska dem som Gud älskar.

Kategorier: Blogg