Läsårslöfte

Published by Rebecka Enström on

Jag brukar inte ge något nyårslöfte, det har liksom aldrig känts som min grej. Det brukar bli nytt år och ändå rullar allt på som vanligt, det känns inte så märkvärdigt egentligen.

Nu är det en ny termin, ett nytt läsår och ett nytt arbetsår. Sommar och semester sjunger på sista versen. Jag har precis avslutat en lång och skön ledighet. Sömn, sol, tid för relationer och tid för egna intressen har gjort sitt och jag kan konstatera att jag känner mig ganska återhämtad. Men jag vet av erfarenhet att vardagen kommer att tära på mig. Stress och press och krav och tusen saker att förhålla sig till.

Så, för att klara av allt detta brukar jag varje läsårsstart tänka många fina tankar om hur jag ska lägga upp livet för att hålla ihop lite bättre än föregående läsår.

Jag ska
– lägga mig i god tid varje kväll
– minska ner skärmtiden till att bara gälla helgerna
– istället för skärm ska jag läsa mycket mer
– jag ska inte förvänta mig egentid på vardagar utan istället ge barnen den tid de behöver
– jag ska röra på mig mer

Ungefär så.

Jag har arbetat i tre dagar nu. Jag håller mig till planen och jag håller ihop. Och jag har ambitionen att fortsätta hålla mig till planen. Ändå vet jag någonstans i bakhuvudet att det kommer blir svårt och att jag har misslyckats förut… Men jag vill och ska försöka, för jag tror att det är bra för mig. Men just för att jag vet hur det brukar gå vågar jag inte kalla det hela för ett löfte. För löften håller man. Punkt slut.

Men även om jag misslyckas, så finns det någon annan som alltid håller sig till planen, som gör det som är bra för mig – ja som till och med har avgett löften för min skull. Och som håller vad Han lovat.

Gud själv. Han har lovat att vara med oss alla dagar, att aldrig överge eller svika oss. Det löftet gäller inte bara för ett läsår, det gäller i evighet!

Rebecka Enström

Kategorier: Blogg