I denna ljuva sommartid

Published by Mateusz Nowicki on

”I denna ljuva sommartid, gå ut min själ och gläd dig vid den store Gudens gåvor.”

Det är speciellt just nu. Det har vi nog både hört sägas och själva sagt många gånger den senaste tiden. Vi kan inte resa som vi brukar, inte träffa familj eller vänner på samma sätt, många är hemma från jobbet och vi ses inte i kyrkan.

Men vi kan gå ut. Naturen står kvar. Jag själv tillhör den delen av befolkningen som finner ro och avkoppling i naturen och som efter en dag utomhus kan känna mig stärkt både till ande, kropp och själ. Gud som själv har skapat naturen finns också där. Naturen påminner oss om Guds storhet och den påminner om vad Gud faktiskt har skänkt mänskligheten, vår vackra omgivning.

Så låt oss gå ut i naturen i denna ljuva sommartid. Låt oss ta med själen och stanna upp och se de gåvor Gud har gett oss. Både i form av vacker natur och i form av annat som är glädjande i livet och i den kristna tron.

Med önskan om en skön och välsignad sommar! Trots att det är speciellt just nu. /
Rebecka Enström
Administratör Pingst Umeå

Vill du läsa psalmen I denna ljuva sommartid, i sin helhet finns den här nedan. Språket är gammalt men innehållet är både en vacker lovsång och en innerlig bön.

1. I denna ljuva sommartid
Gå ut, min själ, och gläd dig vid
Den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
Se, hur för dig och mig hon får
Så underbara håvor.

2. Av rika löv är grenen full,
Och jorden täckt sin svarta mull
Med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
Med större prakt och härlighet
Än Salomos dig gläder.

3. Oss åkern bådar ymnig tid,
Och ung och gammal gläds därvid
Och bör Guds mildhet prisa,
Som vill i överflödigt mått
Oss människor så mycket gott
Var dag och stund bevisa.

4. Vi skulle jag allena då
I denna tid otacksam gå,
När allt sitt lov dig bringar?
O Gud, som äran hörer till,
Med lov till dig jag höja vill
I tron min andes vingar.

5. Ack, är det redan här så skönt,
Är det så härligt och så grönt
På denna ringa jorden,
Vad skall det då ej vara där
I härligheten, när jag är
En gång förklarad vorden!

6. Vad fröjd och ljus skall själen då
I Kristi lustgård njuta få,
När hon med änglatunga
Bland de utvaldas skara stor
Och tusende serafers kor
Halleluja får sjunga!

7. Ack, att jag redan stode där
Inför din tron, o Herre kär,
Och bure mina palmer!
Jag ville då på änglars vis
Instämma i ditt lov och pris
Med bättre fröjdepsalmer.

8. Låt, Jesu, mig uti ditt hägn,
Alltjämt av nådens milda regn
Bevattnad, stå i blomma.
Din kärleks sol upplive så
Min själ, att trones frukter må
Av hennes värme komma.

9. Låt Anden din mig bliva när,
Så att ett träd jag ständigt är,
Som goda frukter giver.
Förlän att jag, en planta grön,
En saronslilja, täck och skön,
Uti din vård förbliver.

10. Behåll mig till ditt paradis
Och låt mig på de trognas vis
I dina gårdar grönska.
Låt mig få tjäna dig allen,
I trohet sann, i kärlek ren,
Så vill jag mer ej önska.

Kategorier: Blogg