Jag trodde det var kört, men nu blommar det

Published by Mateusz Nowicki on

“Nej, det får inte dö” sa vi till varandra när vi tittade på äppelträdet som vi fått av vänner. Bladen hade skrumpnat och grenarna slokade. Det verkade helt kört. Det ska sägas att det stackars trädet fått en ganska omild start. Omflyttad tre gånger under en ganska kort period. Till det en tuff vinter och på det en sommar utan regn. Så förutsättningarna var inte särskilt goda.

Då visade det sig att en av våra grannar hade samma problem med ett av sina träd. Den goda grannen hade lite mer jord under naglarna och gav oss ett tips som vi provade. Gräv upp trädet igen, bearbeta rötterna och plantera trädet i bra jord med mycket näring och vatten förstås. Vi gjorde som hon sa i höstas. Så kom årets vinter. Ni vet ju hur den var. Kall, hård och massor med snö.

Sedan blev det vår. Spänningen var stor. Fanns det liv? Skulle trädet knoppa? Skulle trädet blomma? Som ett litet barn gick jag ut varje morgon. Hörde till och med mig själv småprata med trädet. Så det kan bli! Kände mig som ett barn inför julafton, fast lite mer orolig för att det inte skulle bli något. Trädet intill knoppades, men just detta verkade helt dött.

Men så en dag, helt utan pukor och trumpeter ser jag att det lever. Måste erkänna att jag blev jätteglad. Några veckor senare var bladen ute och nu blommar det, precis som tanken var från början.

Trädets resa blev som en predikan för mig. Tror du anar vilken. Vi kan råka ut för saker i livet som gör oss illa. Miljö, brist på vatten eller hårda vintrar eller rötter som inte hittar källsprång. Orsakerna kan vara många och oftast personliga. Inte alltid kan vi påverka det som sker. Det bara händer. Till det våra egna misstag och fel. Livet är verkligen inte så enkelt alltid.

Vårt äppelträd har lett mig till liknelsen om fikonträdet utan frukt som Jesus berättar om (Luk 13:6-9). “Låt det stå kvar ett år till så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år.” Jag gillar den tanken. Det vittnar om en Gud som inte kastar bort utan planterar om, gödslar och ger nya möjligheter. En Gud som går ut varje morgon och tittar på sina träd, söker efter liv och som lika barnsligt som jag gläds över dess återkomst när tron och hoppet väcks igen. 

Det är en sådan Gud jag ser när jag läser av hans egenskaper i skapelsen eller när jag vänder mig om och möter hans ansikte i Jesus Kristus. Det är en sådan Gud jag anförtrott mig till, en sådan Gud som håller sin församling i sin hand. Även dig!

Med förhoppning om en riktigt härlig sommar

Ulf Sundkvist förestrådnare och pastor

Kategorier: Blogg