Bunden, därför är jag fri!

Published by Mateusz Nowicki on

Jag träffade en vän för många år sedan. Frågade om en person som kom från samma by som min vän. Hans svar glömmer jag aldrig: ”Han ha furi bredave spårä!” På svenska betyder det ”Han har kommit på sidan av vägen” Ett inomkyrkligt språk för någon som lämnat gemenskapen i kyrkan, inte längre är med på gudstjänsterna. 

Den senaste tiden har kristna gemenskaper av olika slag genomlysts i massmedia. Knutby är kanske det mest kända exemplet. Frågan om vad som utmärker en sekt debatteras livligt. Principiellt tycker jag det är bra. Kyrkan ska vara transparent och tåla en genomlysning. Frågan om varför människor lämnar den kristna gemenskapen är viktig att ställa. Svaren är förmodligen lika många som antal människor som lämnar/har lämnat. Det fanns inget anklagande eller dömande i min väns kommentar, det var mera något sorgset och ledsamt – en saknad.

Varför väljer många att vara kvar eller gå med i en kristen gemenskap? Den frågan är minst lika intressant. I söndags hälsades 17 personer välkomna till Pingst Umeå. Några som nyligen blivit kristna och blivit döpta, andra som flyttat till Umeå och valt att bli medlemmar i kyrkan. Varför? 

För egen del har jag haft förmånen att vara med i kyrkan sedan jag var 11 år. Alltså drygt 50 år av kristen gemenskap…..den viktigaste anledningen är naturligtvis tron på Jesus Kristus. Men också känslan av att vara med i ett sammanhang som är större än ”min egen lilla värld”, dela en gemensam vision om en förvandlad värld, engagera mig tillsammans med många andra för sanning och rättvisa. Visst – det finns exempel på förkvävande och förtryckande miljöer också i kyrkans värld. Värderingar och bud som har uppfattats som begränsande och hårda. Men i det stora hela är jag så tacksam för alla dessa år i en kyrka med värderingar och framför allt ett fokus på Jesus Kristus. 

Jag vill avsluta med en vinterbild som säger det mesta: en man stod på taket och skottade snö. Kvinnan som gick förbi på gatan ropade upp till honom. ”Hur vågar du vara där uppe, är du inte rädd att ramla ned?” Mannen log och svarade tryggt: ”Nä, det är lugnt, jag är ju bunden fast vid skorstenen!” Jag tror på riktigt att det finns en verklig frihet för varje människa, och det är att förankra sitt liv i Jesus! 

Den Sonen gör fri är verkligt fri! Johannesevangeliet 8:36

Lennart Holmner
Pastor emeritus Pingst Umeå

Kategorier: Blogg