Tankar efter ett besök i Etiopien

Published by Mateusz Nowicki on

Det var i slutet av december som Martha, jag och våra två pojkar reste till Addis för att på plats få fira fadderbarnsprojektet Grace Childrens 20-årsjubileum. Coronarestriktioner och interna oroligheter i landet har gjort det allt svårare att samlas, men vi fick ändå möjlighet att träffa både fadderbarn och föräldrar.

När tvåbarnsmamman Ayalnesh såg oss glömde hon Coronarestriktionerna och alla regler. Hon kom springande mot oss och kramade oss hårt. Hon tittade inte ens åt Yeshihareg som skrek. Nej, det är ju Corona…! Ayalesnh vände sig mot Yeshihareg. Förlåt, men vi längtar ju efter dem! Hur skulle jag annars visa det… För den hårt prövade kvinnan har Grace Children blivit allt. Hennes tacksamhet och glädje är så äkta och så smittsam. 

Den ensamstående mamman Ayalnesh kom till Grace Children när barnen var små. Hennes situation var så svår, men mycket har hänt de senaste 12 åren. Barnen fick komma med i Grace Children och gemenskapen med andra mammor i samma situation har blivit till stor glädje. För att kunna hjälpa varandra i svåra situationer, har mammorna fått Grace Childrens hjälp att organisera sig i små grupper enligt microlånsmodellen. I den lilla föräldragruppen, som även sparar en liten summa varje månad, fungerar Ayalnesh som sekreterare. 

Ayalneshs dröm var att få jobba med barn. Självförtroendet har kommit tillbaka och för ett par år sedan blev Ayalnesh klar med sina studier till förskollärare. Barnen, 15 och 18 år, har nu blivit tonåringar.  Hade hon inte varit sjuk, och hade hon inte tvingats äta bromsmedicin så vore det betydligt enklare att få ett jobb. Just nu jobbar hon heltid på en fabrik. Lönen 2000 Birr (ca. 370 kr) räcker inte ens till hyran.  När allt blev dyrare då höjde även hyresvärden hyran.  

Kunskapscentret, som vi har kunnat utrusta med datorer, böcker och musikinstrument, kom igång för några veckor sedan. Dit får våra fadderbarn komma och lär sig datakunskap, musik och språk. Några ungdomar hjälper till som handledare. Om man är extra nyfiken som lilla Arsemah, då blir det nu extra spännande att få komma till Grace Childrens lördagsträffar.

Vad är det för musik som hörs och vad gör alla barn där borta..! Nu mindes Arsemah var hon hörde och såg någon spela för första gången. Det var ju på TV hos grannen! Hon mindes också vad hon då sa till sin mormor. Mormor jag ska spela precis så där som damen på TV gör, och jag ska bli en stjärna! Hennes ögon strålar när hon ser den stora synthesizern som vi har köpt in till Kunskapscentrat. Och där bredvid står fröken Zerthun. Fröken, fröken får jag spela för mormor! Självklart kära du, när det blir din tur. Nu springer lilla Arsemah tillbaka till mormor Elfnesh, som sitter längre bort i lokalen. till hjärta och själ bunden till sin lilla ögonsten. Mormor jag ska spela för dig, OK…! 

I nästa ögonblick är lilla Arsemah tillbaka hos sin fröken Zerthun. Kommande 25 minuter är evighetslånga. Till sist har alla barnen som stått i kö fått spela och det är hennes tur. Hur var det nu damen på TV gjorde. Arsemah sträcker fram sina små fingrar och trycker på tangenterna. Hon bryr sig inte ett dugg om att mer är 30 barn och 20 vuxna finns i lokalen och om vad dom kanske tycker. Arsemah är som förtrollad.  Hon vet. Mormor ser henne, och hon spelar bara för mormor. Lådan är så stor, och de svarta och vita knapparna är så många, men de små fingrarna trycker och trycker. Damen på TV spelade precis så där, tänker den lilla flickan och känner sig som en stjärna. 

Det är ingen stor publik som applåderar, och kanske inte heller så många som tänker att nu har en liten stjärna gjort sitt första framträdande, men Arsemahs upplevelse är verklig och fantastisk.

Snart är det tyvärr någon annans tur att spela. Fröken Zertun kramar den lilla stjärnan och en superlycklig mormor torkar sina glädjetårar. Livet är inte enkelt för en fattig kvinna som har upplevt stora förluster och bär på tung sorg, men kärleken till det lilla barnbarnet är mormor Elfneshs stora skäl att orka leva vidare. 

Kära läsare. Grace Children har nu jobbat i 20 år för att ge utsatta barn en framtid, och vår insats gör verkligen skillnad. Fadderbarnsprojektet tar just nu hand om 130 fadderbarn och dessutom har ca 70 ungdomar lämnat projektet och kan nu försörja sig själva.

Många av ungdomarna har fått stöd till yrkesutbildningar och ett antal har till vår stora glädje även avlagt universitetsexamina. Hör gärna av dig om du vill veta mer om fadderbarnsprojektet Grace Children.

Du kan också ge ett bidrag direkt till Grace Childrens konto. 
Swish: 123 640 61 10
Bankgiro: 160-3737

Tack för dina gåva och dina förböner. / Dawit Bekele, ledare för Grace Children

Kategorier: Blogg