Var är Gud när det stormar?

Published by Ulf Sundkvist on

Jesus låg och sov mot dynan i aktern. Han var förmodligen sliten och trött efter allt arbete, alla möten med enskilda människor, alla berättelser som han lyssnat till. Han var ju inte som alla andra. Han tog sig tid. Ropade någon stannade han. Hans mission var enorm. Så han var säkert trött. Inte ens när det blåste upp till storm vaknade han. Sömnen var uppenbarligen djup. Lärjungarna blir då så upprörda att de frågar sig om han överhuvudtaget bryr sig om att de är på väg mot undergång.

Berättelsen, som finns återgiven i Markus evangelium kapitel fyra och i Matteus kapitel åtta, ger oss några viktiga tankar som kan hjälpa oss i det som sker just nu. 

När vi ser på det som händer i Europa just nu kan man ju fråga sig var Gud är någonstans? Sover han eller bryr han sig inte? Våra frågor är inte nya. De fanns också hos dem som var nära Jesus. Lärjungarnas frågor är även våra frågor. Men vad kan svaret vara på alla dessa frågor?

Ett av de viktigaste svaren är det uppenbara i berättelsen. Jesus var med dem i stormen. Han fanns redan i båten. Deras storm – våra stormar – är Guds stormar. Det är också en av de viktigaste delarna i korsdramat. Jesus går inte oberörd in i striden för vår frälsning. Vårt lidande, vår nöd drabbar också Jesus. Hans sår och hans lidande ropar till oss om en Gud, som genom historien, alltid delar livet med oss. En Gud som är med oss när det är som allra mörkast.

Så Guds svar på det som sker just nu är inte tystnad. Det är hans närvaro. Han finns med oss i båten. Han är med på slagfälten, han är med människorna som flytt och han är med oss som står beredda att ta emot.

I berättelsen om Jesus i stormen utmanas lärjungarna att lita på det. Jesus hade ju sagt att de skulle ta sig över till andra sidan, men de tvivlade. Jesus uppmanade dem att tro, att förtrösta på honom.

Till slut griper han han in och stillar stormen. Det är också en del av det stora i evangeliet. Att det inte är fördärvsmakterna som får sista ordet. Vi kan dö och vi är dödliga, men en dag skall livets alla stormar stillas. En dag skall Jesus resa sig upp och tala till helvetets alla stormar och då är det över.

Så hav tröst. Lita på att Jesus är med i båten och att han till slut ska stilla stormen. 

Ulf Sundkvist
Pastor och föreståndare

På kvällen samma dag sade han till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan.” De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

Mark 4:35-41

Kategorier: Blogg

Ulf Sundkvist

Ulf Sundkvist är föreståndare och pastor i Pingst Umeå men medverkar också regelbundet med gästkrönikor på tidningen Dagens ledarsida. Läs mer av Ulf Sundkvist i tidningen Dagen.